Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 91 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Människan i den jämförande anatomiens ljus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har fostrets ryggrad uppnått det skede i
sin utveckling, som motsvarar den ryggrad,
som kännetecknar en del broskfiskar och lägre
ganoider. Redan före slutet af andra fostermånaden
börja hos människan kotorna att förbenas. I och med
uppträdandet af själfständiga kotor har ryggsträngen
spelat ut sin roll som kroppsaxelns förnämsta stöd
och går på en ringa del när sin undergång till
mötes. Dess i kotkropparna inneslutna del hämmas
i sin tillväxt, medan de delar, som ligga mellan
kotorna, fortfara att växa. Senare försvinner
ryggsträngen inom kotkroppen fullständigt,
medan densamma finnes kvar ännu hos den fullt
utbildade människan i de s. k. mellankotsskifvorna
(fig. 111). Dessa äro mjuka, elastiska skifvor, som
äro sammanväxta med de plana ytor, hvilka kotkropparna
vända mot hvarandra. Mellankotsskifvorna äro af
stor fysiologisk betydelse, enär de, därigenom
att de kunna sammanpressas och åter vidga sig,
förmedla rörelseförmågan i vår ryggrad, äfvensom
vid språng och stötar hindra den skakning, som
härvid fortplantar sig från kroppens nedre till
del till hufvudet. Har kroppstyngden länge inverkat
på dem, sammanpressas de; häri ligger förklaringen
till, att människan är något kortare om aftonen
än om morgonen.

Fig. 107. Längdsnitt genom skallen af salamander, 108 af rådjur, 109 af babian och 110 af människa. Bilderna afse att illustrera ansiktsdelens olika förhållande till hjärnskålen å de olika kranierna.

En dylik mellankotsskifva består af två delar,
som såväl till sin beskaffenhet som till sitt
verkningssätt äro olikartade. Medan den periferiska
delen är en broskartad, senig, glänsande ring,
utgöres den inre massan af ett mjukt, geléartadt
förskjutbart ämne, som ej är något annat än den
ombildade ryggsträngen. Ryggsträngen har således
ett rätt egendomligt öde: hos det lägsta kända
ryggradsdjuret är ryggsträngen så godt som den enda
skelettdelen; sedan ersattes den undan för undan af
allt värdefullare skelettmaterial: först af brosk,
sedan af ben och uppträder slutligen endast under
fosterlifvet för att hos de högsta ryggradsdjuren
i starkt förändrad form kvarlefva såsom en del af en
elastisk apparat!

Fig. 111. Kotornas förbindelse medelst mellankotsskofvor. Människan. 1. kotkropparna. 2. mellankotsskifvor 3. tvärutskott.

Människans bröstben afviker rätt betydligt från de
flesta däggdjurens. Det utgöres af tre öfver hvarandra
liggande delar, af hvilka den mellersta är den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>