Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 93 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Människan i den jämförande anatomiens ljus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hela denna utvecklingsprocess återfinna vi under
människans fosterutveckling. Ännu i början af tredje
fostermånaden saknas ett bröstben. De 5—7 öfversta
refbenen äro å fostrets buksida på hvardera sidan
förenade till en list (fig. 116). Senare närma sig
dessa lister hvarandra och börja sammanväxa uppifrån
nedåt till ett oparigt stycke (fig. 117) — således
en företeelse, hvars olika skeden erinra om hvad vi
återfinna hos olika ödlor.

Sedan hos människofostret refbensändarna genom leder
afgränsats från det broskiga bröstbenet, begynner
under sjätte fostermånaden förbeningen, i det ett
växlande antal benkärnor uppträda, så att bröstbenet
på detta skede och senare (fig. 118) öfverensstämmer
med den form, som finnes hos flertalet däggdjur. Under
4—12 lefnadsåret antager barnets bröstben genom
sammansmältning af benkärnorna till de tre större
benstyckena den gestalt, som är utmärkande för den
fullväxta människan.


Bröstbenets uppkomst ur pariga anlag lämnar ock
en förklaring af en s. k. missbildning, hvilken
under namn af bröstbensspringa (fissura sterni)
stundom anträffas hos människan (fig. 119). I
dylika fall hafva af en eller annan anledning de
två bröstbenslisterna under fosterutvecklingen
ej fullständigt förenats, utan en större eller
mindre lucka kvarstår som en rest af den
ursprungliga stora luckan. Midten af brösthålan
beklädes, såsom i det afbildade fallet, endast
af huden, genom hvilken hjärtats pulsationer
omedelbart blifva synliga.

Studiet af lemmarnas skelett är särskildt ägnadt att
öfvertyga oss om den enhet i organisationen, som är
rådande hos alla ryggradsdjur.

Fig. 119. Människa med bröstbensspringa (efter O. Schultze).

Huru mycket än på grund af växlande faktorers inflytande
dessa organ blifvit omdanade eller specialiserade för
att kunna utföra de särskilda uppgifter som djurets
lefnadssätt kräfver (simning, flykt, gräfning, m. m.)
— alltid kunna vi dock hos det ifrågavarande djurets
extremiteter påvisa samma element som hos alla andra —
alltid är det samma tema som varieras.

Som man rörande de speciella motsvarigheterna mellan
fiskarnas pariga fenor och de öfriga ryggradsdjurens
lemmar ännu ej har kommit till full klarhet, taga
vi här ej någon hänsyn till de förra. Men från och
med amfibierna hela raden ända upp till människan
har extremiteten trots anpassningen till vidt skilda
lefnadssätt en fullkomligt enhetlig byggnad. Också
fram- och baklemmarna bildas städse af samma,
hvarandra motsvarande skelettdelar, såsom framgår af
följande öfversikt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>