- Project Runeberg -  Människan. Hennes uppkomst och utveckling /
97

(1909) [MARC] Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Människan i den jämförande anatomiens ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjärndelar ligga den ena bakom den andra, så uppnår
storhjärnan hos de närmast högre ryggradsdjuren,
kräldjuren, en sådan utbildning, att den baktill
fullkomligt öfverlagrar synhögarna (fig. 131).

I ännu högre grad gör sig denna starkare utbildning
af storhjärnan gällande hos kräldjurens afkomlingar,
fåglarna (fig. 132), hvarom redan förut ordats.

<table class=







Hjärnor af människofoster:
fig. 136. 3 veckor gammalt, 4,2 mm. långt foster;
fig. 137. 4 veckor gammalt, 6,9 mm. långt foster (hjärnan öppnad genom ett längdsnitt).
fig. 138. 5 veckor gammalt, 13,6 mm. långt foster
fig. 139. 3 mån. gammalt 50 mm. långt foster
(efter His,delvis ritade med tillhjälp af vaxmodell).



Sin högsta utbildning uppnår densamma hos de högsta
djuren, däggdjuren. Vi utvälja tre fall för att belysa
dess gradvisa utbildning inom denna djurgrupp. Medan
hos kaninen (fig. 133) storhjärnan ännu ej hunnit växa
så långt bakåt, att fyrhögarna blifvit fullständigt
öfvertäckta af densamma, har detta inträdt hos den
på ett högre plan stående hunden (fig. 134).
Hos människan (fig. 135) slutligen äro alla hjärnans
delar, äfven lilla hjärnan och luktloberna, fullständigt
öfverlagrade af stora hjärnan — denna har således
här uppnått höjdpunkten af sin utbildning.

Resultatet af denna undersökning kunna vi alltså
sammanfatta sålunda: stora hjärnan företer en med
ryggradsdjurens egen parallellt gående utveckling;
hos de lägsta är den svagast, hos de högsta är den
starkast utbildad.

Af de här meddelade bilderna framgår dessutom, att
medan storhjärnans yta hos alla under däggdjuren
stående ryggradsdjur liksom hos många lägre
däggdjur är fullkomligt slät, är densamma hos de
högre däggdjuren (fig. 134, 135) betydligt förstorad
genom en mängd veck (vindlar). Som vi i det följande
återkomma till frågan om storhjärnans betydelse
för lifs-





<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 12 14:19:29 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lecheman/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free