Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 104 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genombrott. De fakta, som redan förelågo, erhöllo
nu ny betydelse såsom historiskt bevismaterial,
de nya målmedvetna undersökningarna, till hvilka
descendensteorien gaf impulsen, banade nya vägar till
nya oanade eröfringar.

Bland de första som grundade embryologien på
den moderna descendensteorien och ådagalade huru
individens hela utvecklingsprocess blir begriplig
endast genom descendensprincipen äro den redan
omnämnda Ernst Haeckel, engelsmannen Francis Balfour
och ryssen Alexander Kowaleski.

Hæckel sökte genom sin gasträa-teori visa, att alla flercelliga
organismer härstamma från en af två urorgan
(groddblad) sammansatt stamform: gasträan.
Balfour utgaf 1880—1881 den första
sammanfattande handboken i jämförande embryologi,
hvilken lämnade en för sin tid mönstergill
framställning af egna och andras undersökningar
rörande hela djurrikets fosterutveckling och
påvisade det stöd, dessa undersökningar gifva åt
descendensteorien.

Fig. 146. Albert von Koelliker, f. 1817 d. 1905. Framstående anatom och embryolog.

Äfven människans embryologi har genom den nyligen
aflidne, framstående forskaren Wilhelm His’ och
andras arbeten under de sista årtionderna gjort
högst väsentliga framsteg. Af lätt insedda skäl är
dock vår kännedom om de första skedena af människans
fosterutveckling ännu något bristfällig. För det man
känner har man snarare att tacka en lycklig slump
än sådana planmässigt genomförda undersökningar,
som vi äga beträffande en stor del andra varelser.
Som emellertid utvecklingen af människan och de
högre däggdjuren i de stadier vi känna antingen
är öfverensstämmande eller likartad kunna vi med
en till säkerhet gränsande sannolikhet antaga,
att äfven de allra första, ännu ej iakttagna
utvecklingsstadierna af människofostret ej
erbjuda några väsentliga olikheter utan antingen
helt och hållet eller i hufvudsak öfverensstämma med
de högre däggdjurens.

När vi sålunda för att bilda oss en föreställning om
befruktningen och de första utvecklingsföreteelserna
utgå ifrån iakttagelser hos djuren, kunna vi, då dessa
företeelser äro i allt väsentligt desamma hos alla
hittills undersökta varelser, med trygghet antaga,
att de åtminstone i sina hufvuddrag äfven måste
återfinnas hos människan.

Medan, såsom vi i ett föregående kapitel lärt
känna, människans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>