- Project Runeberg -  Människan. Hennes uppkomst och utveckling /
109

(1909) [MARC] Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förhåller sig aktiv och befruktande, den andra,
den kvinnliga, passiv och mottagande.

illustration placeholder

Fig. 157. Människoägg med höljen k kärnan,

p. protoplasma. h ägghölje (efter O. Schultze).



Hos de lägsta varelserna (flertalet urdjur) äro
vanligen alla till samma art hörande individer lika.
Olikheten mellan könscellerna har först småningom
uppkommit genom arbetsfördelning och anpassning
till de motsatta uppgifterna.

Ännu senare framträder könsmotsatsen äfven i andra
egenskaper än blott i skiljaktiga könsceller. Det är
nämligen först hos högre, fysiskt och intellektuellt
mera utbildade varelser som de till samma djurart
hörande individerna ej blott frambringa somliga manliga
andra kvinnliga könsceller utan ock på samma gång skilja sig
genom s. k. sekundära könskaraktärer och blifva såsom
»hanne» och »hona» olika hvarandra.

Människoägget (fig. 157) är, då det nått sin fulla utbildning
inom äggstocken, en klotformig kropp af 0,2 mm:s diameter.
Protoplasman (p, här kallad gulan eller blomman) innehåller ett
näringsmaterial af talrika fina korn. Kärnan (k, groddblåsan)
är ljus, stor, klotformig och har ett excentriskt läge; den
innesluter en särskild liten kropp, kärnkroppen (groddfläcken).
Ägget omgifves af ett hölje (h), som är genomborradt af talrika
kanaler; genom dessa intränga fina utskott af de omgifvande
cellerna i äggets protoplasma, hvilken på detta sätt sannolikt
mottager sin näring.

Den manliga könscellen, sädescellen, har genom
anpassning till sin funktion aflägsnat sig mera
från den vanliga celltypen. Hos människan (fig. 158)
är den trådlik och helt liten, 0,05—0,06 mm. lång.
Den ena ändan utgöres af en ansvällning, det s. k.
hufvudet, från ytan oval, från kanten päronformig (k).
Denna del är genom ett mellanstycke (m) förenad med den
trådlika, baktill starkt afsmalnade svansen (s),
hvilken genom sin förmåga af slingrande rörelser är
sädescellens ställflyttningsapparat. Medan denna senare
utgöres af protoplasma, består hufvudet till allra största
delen af kärnan.

illustration placeholder

Fig. 158. Sädeskroppar, spermatozoer, hos människan

starkt förstorade. k hufvudet, m mellanstycket, s svansen

(efter R. Hertwig).



Vi vända oss nu till en undersökning af könscellernas
förhållande vid fortplantningen. Men för att förstå denna,
blir det nödvändigt att först göra oss förtrogna med några
egenskaper hos cellen, hvilka vi hittills ej haft anledning
att sysselsätta oss med.

Till en början förtjänar det anmärkas, att så enkel
som hos den förut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 12 14:19:29 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lecheman/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free