- Project Runeberg -  Människan. Hennes uppkomst och utveckling /
119

(1909) [MARC] Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stå på ett encellstadium, alltså motsvarande
de enkla urdjuren; 2) att hos de högre djuren
ur detta encellstadium framgår ett klot eller
en blåsa af flera celler, hvilken till sin
uppkomst och byggnad öfverensstämmer med vissa
urdjurskolonier; 3) att ur den omnämnda blåsan
hos de högre djuren framgår det s. k. tvågroddblad-
eller gastrulastadiet, således ett stadium, som i
allt väsentligt motsvarar den byggnad, som hydran
och hennes släktingar under hela sitt lif förete.
Redan ur dessa sakförhållanden kunna vi draga
följande slutsats: de högre organismerna genomgå
under loppet af sin fosterutveckling en rad af
förändringar, som i hufvudsak motsvaras af
organisationsförhållanden, på hvilka de lägre
djuren blifva stående under hela sitt lif. Detta
är således samma företeelse, som under loppet af
våra undersökningar redan upprepade gånger mött
oss. Jag erinrar om, huru kraniet, bröstbenet,
stora hjärnan m. fl. hos några fosterskeden af
människan visa en påfallande parallellism med
den utbildningsgrad, som är den slutliga hos
vissa lägre ryggradsdjur. Vi hafva således
funnit, att utvecklingen af individen i sin
helhet liksom af flera dess organ återspeglar
släktets utveckling, att i hvarje enskild
varelses fosterutveckling kvarstå åtminstone
några spår af de öden, som släktet genomgått.

Dylika företeelser äro uttrycket för hvad man —
kanske något för pompöst — benämnt den biogenetiska
grundlagen.
Denna har af Haeckel formulerats sålunda:
»Fostterutvecklingen är ett upprepande af Stammens
(släktets) utveckling eller utförligare: de
organisationsförändringar, som individen under sin
utveckling från äggcellen ända till det fullmogna
tillståndet genomgår, äro en kort, sammanträngd
rekapitulation af en lång formserie, som den
ifrågavarande individens förfäder från den s. k.
skapelsens äldsta dagar ända till nutiden passerat.»

illustration placeholder

Fig. 189 b. Längdsnitt genom en Hydra, i inre

groddbladet; y yttre groddbladet; ut urtarm;

um urmun: t fångstarm.



Men tillika har Haeckel skarpt betonat, att
individens utveckling (»ontogenesen») är ej
blott en förkortad utan i flera afseenden ock
en förvanskad, en »förfalskad» rekapitulation
af släktets utvecklingshistoria (»fylogenesen»).
Och att så måste vara är lätt att inse. Fostret
lefver sitt lif. Växlande existensvillkor måste
inverka likaväl på fostret som på den fullt
utbildade organismen. Fostret måste således
genom anpassning till de specifika förhållanden,
som fosterlifvet erbjuder, kunna omdanas, förändra
vissa organ, förvärfva nya, således erhålla egenskaper,
som förfäderna aldrig haft i utbildadt tillstånd
— organ, som således ej äro nedärfda.

»Hvarje kritisk undersökning och uppskattning af den
individuella utvecklingen kommer därför framför allt
att ha att skilja på, hvilka af de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 12 14:19:29 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lecheman/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free