Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lungandande ryggradsdjurs foster kan, såvida
vi öfverhufvud taget vilja hålla oss till inom
rimlighetens område liggande förklaringar, ej tolkas
annorlunda än som ett bevis för att de lungandande
djurens stamfader varit gälandande, d. v. s. i vatten
lefvande organismer. Logik och fakta förbjuda hvarje
annan tolkning.
I detta sammanhang förtjänar ock ett annat organs
utveckling hos människan ett kort omnämnande. Hos
några af de yngsta människofoster, vi i det föregående
undersökt (fig. 199, 200), funno vi, att hjärtat ej
som hos äldre foster och hos den fullvuxna människan
ligger innesluten i bröstkorgen utan har sitt läge
mycket högre upp i den blifvande halsregionen. Detta
är samma läge som det under hela lifvet bibehåller
hos fiskarna. Men öfverensstämmelsen stannar ej
härvid; äfven dess byggnad förhåller sig hos det
yngre människofostret och den utbildade fisken på
ett motsvarande sätt. I stället för ett fyrrummigt
hjärta (två kammare och två förmak, som utmärker
vårt utbildade hjärta) är fosterhjärtat till en
början tvårummigt med blott en kammare och ett förmak
alldeles som det fullbildade fiskhjärtat. Det något
äldre människohjärtat har en byggnad som motsvarar
amfibiernas, hvilka, såsom vi sett, äro de djur,
som i djurens rangskala intaga den närmast högre
platsen öfver fiskarna: hjärtat är trerummigt med två
förmak och en kammare. På ett något senare skede åter
öfverensstämmer människofostrets hjärta i ett viktigt
hänseende med en ännu något högre stående djurgrupps,
med krokodilernas: det är fyrrummigt men med en
liten kommunikationsöppning mellan de båda kamrarna;
först under den senare fostertiden försvinner äfven
denna kommunikation och hjärtat uppnår sin definitiva
byggnad. Alltså äfven vårt hjärta företer en rätt
fullständig parallellism mellan individens och
stammens utvecklingshistoria !
Af särskildt intresse är kapitlet om det
mänskliga ansiktets, om fysionomiens uppkomst och
utbildning. Redan tidigare ha vi sett, huru munhålan
anlägges genom en af det yttre groddbladet bildad
instjälpning eller fördjupning. Denna fördjupning
begränsas uppifrån af pannutskottet (fig. 200 p),
hvars uppkomst sammanhänger med utbildningen af
hjärnan, som på detta tidiga stadium bildar främre
kroppsändan och ännu ej genom andra organ såsom
skelettdelar o. d. är skild från anlaget till
munhålan. Från sidorna och underifrån begränsas
munhålan af de redan förut omtalade käkbågarna. Den
öfre delen af hvarje käkbåge (öfverkäksutskottet,
ö) stöter intill pannutskottet, den undre delen
(underkäksutskottet, u) har på detta tidiga skede i
midten ännu ej sammanväxt med sin vis à vis. Öfver-
och underkäksutskotten äro skilda från hvarandra
genom en inskärning, som motsvarar det färdiga
ansiktets munvinkel.
Å ett senare skede (fig. 220) bilda ett par
fördjupningar å ömse sidor af pannutskottet anlaget
till luktorganet. Ögonen framträda tydligt mellan
pann- och öfverkäksutskotten. I förbigående må
anmärkas, att, huru olika ansiktet i fullfärdigt
skick än är hos en människa, en katt, en groda och en
fisk — på de allra tidigaste skedena öfverensstämma
människans anletsdrag i allt väsentligt med andra
ryggradsdjurs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
