Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däggdjur under ett tidigt fosterskede i så intim beröring
med lifmodern, att den högst sannolikt under denna
period tjänstgör på liknande sätt som moderkakan
på ett senare skede af fosterlifvet, d. v. s. att
den tillför fostret näring ur lifmoderns blod och
förmedlar dess andning. Men detta är en funktion, som
äggulesäcken påtagit sig senare, den har ingenting
att göra med dess uppkomst; ty denna är bunden
vid förhandenvaron af en riklig äggulemassa, som
ju saknas hos däggdjuren. Alltså: dess förekomst
blir begriplig endast under det antagandet, att
människan och däggdjuren härstamma från djurformer,
hvilka haft ägg med verklig näringsgula, således från
äggläggande djur. Detta från embryologisk synpunkt
berättigade antagande har då ock på ett lysande sätt
blifvit styrkt genom de i andra kapitlet meddelade
upptäckterna, som innebära, att de lägsta däggdjuren,
kloakdjuren, ännu i den dag som är ej föda lefvande
ungar och ej äga någon moderkaka utan lägga ägg med
stor näringsgula. Trots invändningar, som man nyligen
framställt, måste väl medgifvas, att förekomsten af
en ofta fullständigt gagnlös äggulesäck hos varelser,
som äga ett så utmärkt näringsorgan som moderkakan,
endast blir begriplig såsom ett arf från den period,
då de högre däggdjurens förfäder ännu ej förvärfvat
en moderkaka, utan liksom kräldjuren och de lägsta
däggdjuren, kloakdjuren, under fosterlifvet hämtade
sin näring ur en ägggulesäck.
Hos människan gestalta sig fosterorganen i hufvudsak
på följande sätt. Sedan det befruktade ägget inkommit
i lifmodern, verkar det, att döma af några nyare
undersökningar, å den punkt, där det fäster sig,
rentaf som en parasit. Ägget förstör nämligen de
ytligare delarna af slemhinnan för att komma in i
lifmoderväggens djupare lager, hvarefter dess fria
yta omgifves af en hinna, som bildas af lifmoderns
slemhinna. Sålunda kommer ägget att ligga i en
kapsel. Det tillväxer och får redan mycket tidigt
(under andra veckan) en beklädnad af talrika
franslika utskott. Till en början är äggets hela
yta försedd med dylika utskott, men under loppet af
andra fostermånaden hafva de utskott, som sitta på
den mot lifmoderhåligheten vettande delen af ägget
förminskats, så att denna del af äggets yta i det
närmaste blifvit slät. Däremot förstoras utskotten
på den till lifmoderväggen stötande delen af ägget
betydligt, blifva trädlikt förgrenade och sänka sig
in i lifsmoderns slemhinna, med hvilken de sammanväxa
till bildandet af ett skiflikt organ: moderkakan
(»placenta»). Moderkakan är således sammansatt af
två partier, det ena bildadt af en del af lifmodern,
det andra af fosterorgan (fig. 235). De förutnämnda i
lifmodersslemhinnan inskjutande fransarna äro rikligen
försedda med fina blodkärl, som komma i intim beröring
med moderns blod i lifmoderns slemhinna. Fostrets
och moderns blod går dock i slutna banor, så att
ingen blandning af deras blod äger rum. Däremot sker
ett rikligt utbyte dem emellan af gaser och flytande
beståndsdelar. Ur moderns blod upptager fosterblodet
sitt syrebehof och sina näringsämnen och till detta
afger det sin kolsyra. Moderkakan är sålunda fostrets
både andnings- och näringsorgan.
I en viktig punkt afviker emellertid moderkakan hos
människan från flertalet andra däggdjurs. Medan hos
dessa – liksom hos lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
