Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Människokroppens rudimentära organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stående dagar med att kälkborgerligt tillfredsställa
de för individ och släkte oundgängligaste behofven:
att äta och att fortplanta sig. Sjöpungen börjar
således sitt lefnadslopp som ett äkta ryggradsdjur
men sjunker som fullmogen individ ned på ett
organisationsskede, hvilket stämplar den till ett
ryggradslöst djur. Vi stå här inför en verklig
deklassering – parallellen mellan den organiska
världen och vårt sociala lif, där en dylik
nedflyttning från ett högre till ett lägre
samhällsplan under människans lif är blott alltför
vanlig, ligger för nära till hands, att jag skulle
behöfva mer än antyda densamma.
Om ock ingalunda alltid skarpt skild från den rent
regressiva utvecklingsarten förtjänar en annan form
för de rudimentära organens tillkomst att påpekas,
nämligen den som uppträder vid den utvecklingsform,
vi redan förut betecknat såsom kvalitetens utveckling
på kvantitetens bekostnad. I ett föregående kapitel
hafva vi vid studiet af lemmarnas omdaning hos
hästen varit i tillfälle att iakttaga, huru under
de geologiska tidsåldrarnas förlopp vissa delar af
fotskelettet (den mellersta tån) utbildats allt
mera, under det att andra (sidotårna) allt mera
tillbakabildats, tills de hos den nu lefvande hästen
nedsjunkit till typiskt rudimentära, fullkomligt
obrukbara kroppsdelar. I detta fall har sålunda under
hästsläktets historiska utveckling organet som sådant,
foten, ingalunda blifvit öfverflödigt, blott arten af
dess funktion har undergått en förändring, hvarigenom
vissa delar utvecklats på bekostnad af andra, hvilkas
sista rester kvarstå som utvecklingsprocessens
affallsprodukter.
Öfvergå vi nu till vårt speciella ämne,
människokroppens rudimentära organ, så kunna vi
äfven här till en början studera ett rudimentärt
organ af liknande art som det senast anförda. I ett
föregående kapitel hafva vi sett, huru stora hjärnan
hos människan och däggdjuren på grund af sin tillväxt
småningom kommer att öfverlagra andra hjärndelar,
hvilkas utbildning i allmänhet ej hållit jämna steg
med stora hjärnans – en process, hvilken, såsom förut
ådagalagts, är påvislig både genom embryologiska och
jämförande-anatomiska fakta. Bland de af stora hjärnan
dolda hjärndelarna finnes ock en liten rund-oval
kropp, som kommer till synes på längdsnittet genom
människohjärnan (fig. 248). Äldre tiders fantasifulla
anatomer gåfvo denna bildning på grund af formen och i
tron att det var en körtel namnet tallkottkörtel. Att
den ej var en körtel, kom man snart underfund med;
ej heller var den »själens säte», såsom filosofen
Cartesius
Fig. 248. Längdsnitt genom människohjärna; 6 fyrhögarna
och tallkottkörteln, 8 förlängda märgen; 9 lilla hjärnan
(efter Allen Thomson).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
