Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Människokroppens rudimentära organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjässöga i flydda tidsåldrar varit en mycket
allmännare förekomst än nu. Sålunda har man
kunnat påvisa dess existens ej blott hos ett
stort antal utdöda kräldjur utan ock hos de
äldsta kända amfibierna och hos en del utdöda
fiskar. Förutom hos ödlorna finnes ett hjässöga
hos nu lefvande ryggradsdjur endast hos några
representanter för de lägsta ryggradsdjuren,
nämligen hos nejonögonen.
Fig. 251. Öga A af människa och B af fågel för att visa
bimkhinnan (halfmånformiga vecket). (Efter Romanes.)
Som nu människans (och de öfriga däggdjurens)
tallkottkörtel står i nära förbindelse med den
hjärndel, som motsvarar den med hjässögat
sammanhängande hos nejonögat och ödlorna, kan
det ej lida något tvifvel, att äfven tallkottkörteln
är en rest af ett liknande organ, att således
människans förfäder en gång varit utrustade med
ett dylikt. Hvarför vi förlorat detta organ, är
ej svårt att inse. Det är, såsom redan nämndt,
genom stora hjärnans högre utbildning som däggdjuren
vunnit ett väldigt öfvertag öfver andra ryggradsdjur.
Men genom denna storhjärnans utbildning har äfven
detta sinnesorgan liksom öfriga hjärnans delar
öfverlagrats och undanträngts från beröring med
hjärnskålstaket, hvarigenom det gifvetvis förlorat
hvarje existensberättigande såsom sinnesorgan och
förkrympts. Såsom vi framdeles skola erfara, hafva
under loppet af människans utbildning äfven andra
förmögenheter offrats på intelligensorganets altare.
Alla de i det följande afhandlade rudimentära organen
äro att hänföra till det slag, vi ofvan betecknat såsom
rent regressiva, d. v. s. sådana som på grund af sin
gagnlöshet för människans nuvarande lifsmiljö tillbakabildats
utan att ersättas af några andra.
I den inre ögonvrån hos människan finnes en liten blekröd hinna, det s. k.
halfmånformiga vecket (fig. 251 A) – en bildning, som ej kan
tillskrifvas någon som helst funktion eller nytta. Men redan
hos andra däggdjur och i ännu högre grad hos flertalet lägre
ryggradsdjur är detta organ så starkt utbildadt, att det
kunnat betecknas som det »tredje ögonlocket» eller blinkhinnan,
enär det, såsom vi äro i tillfälle att iakttaga hos t. ex.
fåglarna (fig 251 B), äger en stor rörlighet och kan dragas
öfver ögats hela främre yta. Det lilla halfmånformiga vecket
hos människan, hvilket fullständigt saknar rörlighet, är således
ingenting annat än en förkrympt och funktionslös afkomling af
Fig. 252. Gomvecken hos A fullväxt människa,
B 16 centimeter långt människofoster, C markatta
(efter Gegenbauer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
