Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Människokroppens rudimentära organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtidens främste fornforskare, Oscar Montelius,
har på ett rikt material visat, huru det mänskliga
arbetets alster, dess olika former eller typer lyda
samma lagar som behärska den organiska världen,
huru den ena typen, liksom den ena växt- eller
djurarten, utvecklat sig ur den andra. Då under
loppet af en dylik utveckling en eller annan detalj
å en industriprodukt på grund af förändringar, som
inträffat med afseende på sättet för dess användning,
blifvit onödig eller obekväm, händer det ofta, att
denna detalj i stället för att utan vidare utelämnas
vid tillverkningen
Fig. 264-267. Diligensens utveckling till järnvägsvagn.
Fig. 264. Engelsk järnvägsvagn från år 1825 (den äldsta
för persontrafik). Fig. 265. Österrikisk järnvägsvagn
från år 1840. Fig. 266, 267. Två af de äldsta för de
svenska statsbanorna beställda järnvägsvagnarna, gjorda
i Tyskland kort efter midten af 1850-talet: 266 Första
klass; 267 Första och andra klass (efter Montelius).
– såsom man enligt dogmen om den mänskliga viljans
frihet skulle ha skäl att antaga – fastmera kvarstår
under flera eller färre typgenerationer i form
af ett så att säga omedvetet ornament, innan den
småningom försvinner. En dylik prydnad är gifvetvis,
såsom Montelius framhållit, i själfva verket ingenting
annat än ett rudiment, en rest af en fordom praktiskt
användbar beståndsdel af föremålet. Jag hämtar ur ett
af Montelii arbeten ett synnerligen genomskinligt
fall på ett dylikt rudimentärt organ hos en modärn
och högt utvecklad industriprodukt.
Då man började att för persontrafik använda järnvägar
med lokomotiv, gjordes järnvägsvagnarna lika de vanliga
diligenser, som man begagnade på landsvägarna. Fig. 264
visar en af de järnvägsvagnar, som användes, då år 1825
den första järnbanan för persontrafik i England öppnades.
Man utgick från den närmast till hands liggande förebilden
och gaf vagnen samma form som diligensen med tre stora
fönster på hvardera sida: ett i midten på dörren mellan de
två andra, som äro nedtill afrundade, så att alla tre
fönstrens underkant bildar en båge, motsvarande den
som begränsar vagnen undertill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
