Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Hjärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kroppens under viljans inflytande skeende
rörelser. För att detta skall vara möjligt, måste
gifvetvis hudens känselnerver sluta i hjärnbarken
på ungefär samma ställen, från hvilka nervbanorna
till kroppens muskler utgå, liksom de förut omnämnda
centra för syn, hörsel och lukt genom nervbanor stå
i förbindelse med motsvarande sinnesorgan.
Ehuru undersökningar rörande denna »lokalisation» af
skilda sinnesförnimmelser och af rörelsecentra å vår
hjärna ej ännu gifvit fullt entydiga resultat — ehuru
begränsningen och arten af några af dessa centra ännu
äro föremål för en liflig debatt skattas dock allmänt
betydelsen af den inblick i hjärnans verksamhet vi
redan vunnit genom dessa undersökningar, med rätta
synnerligen högt. De korta antydanden rörande denna
fråga, hvilka här gifvits, hafva endast haft till
uppgift att lämna en allmän orientering rörande ett
sakförhållande, som är af grundläggande betydelse
för föreliggande undersökning och till hvilket vi
nu öfvergå.
Som af en blick på de medföljande bilderna
(fig. 269) framgår står endast omkring en tredjedel
af storhjärnans yta i direkt förbindelse med
nervbanor, hvilka leda sinnesintryck till hjärnans
bark, eller hvilka leda från denna till kroppens
rörelseapparat. Hvilken uppgift ha då de återstående
två tredjedelarna, som stå i förbindelse hvarken med
känsel- eller rörelsenerver, som således hvarken kunna
vara sinnes- eller rörelsecentra? Redan för länge
sedan hade man ansett sig hafva skäl att förklara
dessa två tredjedelar af hjärnbarken som underlaget
för den högre själsverksamheten. Företrädesvis den
tyske psykiatern och hjärnanatomen Flechsig har
genom en rad undersökningar närmare utarbetat
denna uppfattning och betecknat dessa den
egentliga psykiska verksamhetens organ som
associationscentra. Ehuru berättigade anmärkningar
riktats emot lokalisationsläran i dess helhet
och särskildt mot Flechsigs associationscentra —
Flechsig själf har några gånger ej oväsentligt
modifierat sina uppgifter —, så torde dock äfven
motståndarna vara villiga att medgifva, att såväl
anatomiska som kliniska iakttagelser med bestämdhet
styrka det faktum, att en viss lokal arbetsfördelning
i storhjärnans bark har sin giltighet äfven för
de högsta själsfunktionerna. Så mycket är i alla
händelser fastslaget, att i hjärnan existera skilda
sinnes- och associationscentra — äfven om man kan
tvista om deras antal och utsträckning.
Människohjärnans associationscentra gestalta sig
enligt Flechsigs undersökningar i sina hufvuddrag på
följande sätt.
Associationscentra hafva, såsom antydts,
till uppgift att förbinda (»associera») de af
sinnescentra gjorda sinnesförnimmelserna. Flechsig
har nämligen påvisat, att nervbanor ur skilda
sinnescentra, t. ex. ur känsel- och syncentrum,
sammanträffa i associationscentra, hvaremot
direkta förbindelser mellan olika sinnescentra ej
iakttagits. Associationscentra stå ej direkt utan
blott indirekt, nämligen förmedelst sinnescentra,
i förbindelse med kroppens öfriga delar.
Medan sinnescentra å hjärnbarken utmärkas genom en för
hvar och en af dem karaktäristisk mikroskopisk byggnad
är associationscentras struktur mera likartad. Vidare
är det betydelsefullt, att flertalet nervtrådar i
associationscentra bli fullt utbildade först efter
barnets födelse, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
