Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Hjärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnes- och rörelsecentra till större delen äro
fullfärdiga redan hos det nyfödda barnet. Det
hör, smakar, känner, men det är ej i stånd att
förbinda, »associera» dessa sinnesförnimmelser med
hvarandra. Denna själsliga ofullkomlighet finner
alltså sin motsvarighet i hjärnbarkens beskaffenhet:
förbindelsen mellan de enstaka sinnescentra
medelst associationscentra saknas ännu. Men redan i
andra månaden börja nervbanorna, hvilka leda från
sinnescentra till associationscentra, att blifva
färdigbildade, och därigenom fullkomnas småningom
barnets psykiska verksamhet.
Talrika erfarenheter vid sjukbädden tala
likaledes till förmån för denna Flechsig’s
lokalisationslära. Sålunda uppträda själsrubbningar
af skilda slag vid sjukliga förändringar (skador,
tumörer) i associationscentra.
Flechsig skiljer på tre dylika associationscentra:
det främsta intar panndelen, det bakre och
största hjäss-, nack- och tinningdelen och det
mellersta ligger emellan de två förstnämnda
(fig. 269). Dessa centra äro i psykiskt afseende
ingalunda likvärdiga. Redan deras olika läge i
förhållande till de olika sinnescentra måste
ju betinga olikheter, i det att det bakre
associationscentrum är inskjutet mellan syn-,
hörsel- och känselcentra, medan det främre ligger
mellan känsel- och luktcentra, det mellersta mellan
hörsel-, lukt- och känselcentra. Utan att i detalj
kunna redogöra för de olika själsfunktioner, Flechsig
tillskrifver de af honom urskilda associationscentra,
må här blott anföras, att vi enligt Flechsig vid
sjukliga förändringar å det stora bakre centrum
förlora bl. a. förmågan att rätt benämna och i vissa
fall äfven rätt tyda med syn och känsel uppfattade
föremål — således att förbinda våra åskådningar med
ord — och därmed ock gåfvan att bilda oss riktiga
totalföreställningar rörande den oss omgifvande yttre
världen. Vid skador å det främre centrum däremot
förlorar den sjuke »föreställningen af sitt eget
jag, såsom ett handlingsdugligt väsende»; af andra
fysiologer betecknas detta centrum direkt såsom
organet för det abstrakta tänkandet. Flera forskare
hafva fastställt, att vid den progressiva paralysien,
som kännetecknas af en intensiv själsförslappning,
i första hand hjärnans panndel angripes af
degeneration. Uttryckligen framhåller Flechsig,
att »vid de mera komplicerade själsfunktionerna
väl alla associations- och sinnescentra samverka,
enär de genom tallösa nervtrådar stå i samband med
hvarandra. Den största delen af mänskliga storhjärnan
består i själfva verket af intet annat än millioner
väl isolerade ledningar, som tillsammans äro tusentals
kilometer långa.» »Vår intelligens är en komplicerad
abstraktion ur en ofantligt stor summa af enstaka
funktioner, som genom sinnenas och musklernas
verksamhet småningom under årens lopp förvärfvas.»
Bland rent anatomiska förhållanden, som stödja
Flechsig’s lära, väljer jag här följande. Vid en
direkt jämförelse mellan en buschmans hjärna och
den af den store matematikern Gauss visade det
sig, att rörelse- och sinnescentra hos båda äro af
samma beskaffenhet. Däremot äro associationscentra
hos den senare mycket mera komplicerade än hos
den förre. I detta fall — och flera dylika kunde
anföras — bekräftar således den anatomiska jämförelsen
Flechsig’s uppfattning, att associationscentra måste
vara af afgörande betydelse för det intellektuella
arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
