- Project Runeberg -  Människan. Hennes uppkomst och utveckling /
184

(1909) [MARC] Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Människan och hennes närmaste släkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som till hela sin kroppsbyggnad likna oss mera än
några andra, det är en gammal lärdom, åt hvilken redan
Linné förlänade uttryck, då han i sitt Systema naturae
förde människan till samma däggdjursordning (Primates,
herrdjuren
) som apan. Huru denna likhet skall tolkas,
huru den uppkommit, är som sagdt det spörsmål, omkring
hvilket en otalig mängd undersökningar rört sig, hvilkas
väsentligaste resultat vi här skola söka sammanfatta.

Till en början presentera vi vårt undersökningsföremål: aporna.
som till sin kroppsbygnad likna oss mer än några andra,
det är en gammal lärdom, åt hvilken redan Linné förlänade
uttryck, då han i sitt Systea naturae förde människan till
samma däggdjursordning (primates, herrdjuren) som apan.
Huru denna likhet skall tolkas, huru den uppkommit, är som
sagdt det sprösmål, omkring hviket en otalig mängd
undersökningar rört sig, hvilkas väsentligaste resultat vi
här skola söka sammanfatta.

Till en början presentera vi vårt undersökningsföremål: aporna.

Kännetecknande för aporna såsom helhet betraktade är,
att deras organisation blifvit särskildt afpassad
för klättring och blifvit detta i en högre grad än
hos det stora flertalet andra klättrande däggdjur,
i det hand och fot öfvats att omfatta grenar. Medan
flertalet andra klättrare hålla sig fast genom att
slå klorna i trädet, är det hos aporna fingrarna och
tårna själfva som tryckas mot grenarna, i det tumme
och stortå skilja sig från de andra fingrarna och
tårna samt böjas mot dessa. Enär finger- och tåleder
sålunda hårdt pressas mot underlaget, blifva de i
högre eller lägre grad utbredda, och klorna ombildas
i sammanhang härmed mer eller mindre fullständigt till
naglar. På grund af sin större rörlighet äro lemmarna
mindre nära förbundna med bålen utan träda friare
fram ur bålens hud än hos flertalet andra däggdjur.

I öfrigt står de olika apornas utvecklingsgrad
på mycket olika nivå. Den lägsta platsen bland
alla intages af halfaporna (fig. 274), en grupp,
som företrädesvis blott genom den nyss antydda
differentieringen i lemmarnas byggnad visar sig
tillhöra samma djurstam som de egentliga aporna.
Men äfven i denna punkt hafva halfaporna ej uppnått
en lika hög utbildningsgrad som dessa, enär ej
alla tår förvärfvat naglar, utan åtminstone en
tå fortfarande är beväpnad med klo. Äfven i andra
afseenden stå de mycket lägre än de egentliga
aporna: stora hjärnan har stannat kvar på ett
ursprungligare utbildningsstadium (fig. 270),
ögonen äro ej i samma grad framåtriktade, ögon-
och tinninghålorna äro ej skilda åt genom någon
benvägg, ansiktets bildningar mera öfverensstämmande
med andra däggdjurs, moderkakan är byggd som hos
vissa lägre djur, ej som hos de egentliga aporna
o. s. v. Nedåt i djurserien hafva halfaporna
säkerligen sina närmaste släktingar bland vissa
insektätande däggdjur. Medan i nutiden deras
utbredning är ganska begränsad och artantalet
jämförelsevis ringa, hafva de under långt
förflutna jordperioder spelat en större roll.
Man känner nämligen från äldre tertiäraflagringar
både i Europa och Amerika rätt talrika lämningar af
halfapor, medan de flesta nu lefvande former funnit
en fristad på Madagaskar, som under tidigare delen
af tertiärperioden ännu stod i landförbindelse med
Afrikas fastland, men sannolikt skilts från detta,
innan högre apor hunnit uppkomma.

Skillnaden mellan halfapor och egentliga apor skulle
framträda ännu bjärtare, om ej några få utdöda
och lefvande former hade att uppvisa förmedlande
egenskaper. Sålunda öfverensstämmer det på de
ostindiska öarna ännu lefvande spökdjuret, Tarsius
(fig. 274 X), nied de egentliga aporna beträffande
fosterorganens, skallens m. m. byggnad, medan det
i andra delar af sin organisation mera närmar sig
halfaporna. Detta bör emellertid ej uppfattas sålunda,
som om Tarsius och dess utdöda släktingar skulle vara
öfvergångsformer från halfapor till egentliga apor
i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 12 14:19:29 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lecheman/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free