Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 199 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Människan och hennes närmaste släkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som ett nytt förvärf, hvarmed naturligtvis ej
förnekas, att uppträdandet af en »öfvertalig» tand
i andra fall kan tydas som atavism.

Fig. 296. Schimpans-hanne; a öfverkäkens, b underkäkens tänder. I—IV 1:sta—4:de äkta kindtanden. I öfverkäkens vänstra tandrad ha dessutom två mindre öfvertaliga tänder utbildats (efter ett preparat i Stockholms Högskolas zootomiska institut).

Då utvecklingen af människans tandsystem rör sig i
en motsatt riktning, är det själfklart, att en 4:de
äkla kindtand måste höra till sällsyntheterna; oftast
uppgifves den förekomma hos australier och melanesier.
Uppträdandet af denna tand hos sagda folkslag står
naturligtvis i intimaste samband med och möjliggöras
af den omständigheten, att ju dessa naturfolk äro,
såsom förut omtalats,utrustade med jämförelsevis
starkt förlängda käkar. Att emellertid möjligheterna
för denna tands uppträdande i normalt skick ej saknas
hos européerna, bevisas af närstående bild (fig. 298).

Fig. 297. Hörn- och kindtänder i öfverkäken af två gorillor; a med tre (I—III), b med fyra (I—IV) äkta kindtänder (efter Selenka).

Af alla människans fysiska egenskaper är den upprätta
gången, som möjliggöres af arbetsfördelningen mellan
armar och ben, ej blott en af de mest specifikt
mänskliga, utan det är säkerligen ock den, som gaf den
första impulsen till människoblifvandet. Visserligen
har en arbetsfördelning mellan lemmarna ägt rum
äfven hos andra ryggradsdjur såsom t. ex. fåglar och
känguru, men både fram- och baklemmar äro fortfarande
verktyg för ställflyttningen om ock denna kan
verkställas på olika sätt af de båda extremitetparen.
Det är bland alla ryggradsdjur endast hos människan
som den främre extremiteten helt och hållet befriats
från bestyret med ställflyttningen och sålunda kunnat
anpassa sig till en annan funktion, träda i en högre
lifsyttrings tjänst. Endast hos människan har den
kunnat utbilda sig till att vara uteslutande gripverktyp.
Härmed var dess användning för högre funktioner förberedd:
den började »handhafva» föremål — ursprungligen väl i
närings-, försvars- och anfallssyften — och härifrån
och till att forma, att bearbeta dessa föremål finnas
alla öfvergångar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>