Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 208 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Människan och hennes närmaste släkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Äfven bröstkorgens form betingas i första rummet
likaledes af den upprätta kroppsställningen. Hos
flertalet däggdjur, hos hvilka kroppstyngden hvilar
på alla fyra extremiteterna, är bröstkorgen mer
eller mindre hoptryckt från sida till sida, så att
dess största genomskärning ligger i riktningen från
rygg- till buksida (fig. 312 A). Denna bröstkorgens
hoptryckta form betingas af bl. a. det tryck, som
skulderbladet utöfvar på densamma. Hos sådana däggdjur
däremot, hos hvilka armarna mindre stadigt hållas
tryckta mot kroppssidorna, erhåller bröstkorgen en
annan form; dess tvärgenomskärning tilltar i storlek,
den blir bredare, är tunn- eller korglik (fig. 312
B). Så är förhållandet hos människan och likaledes
hos antropomorferna, medan hos de lägre aporna
bröstkorgen bibehållit den mer eller mindre hoptryckta
formen.

Fig. 312. Tvärsnitt genom bröstkorgen, A af ett däggdjur, B af människa (efter Wiedersheim).

En af de kroppsdelar, som först utbildats
inom däggdjurens klass, är ytterörat; hos
lägre ryggradsdjur finnas blott antydningar till
detsamma. Som ytterörat har till uppgift att uppfånga
ljudet, har det hos ett stort antal djur utvecklats
till ett mer eller mindre trattlikt, från hufvudet
utstående, rörligt organ (fig. 313). Hos andra, där
närvaron af ett ytteröra ej står i öfverensstämmelse
med lefnadssättet — således hos under jorden
eller i vatten lefvande däggdjur —, är detsamma
tillbakabildadt eller saknas.

Hos primaterna undergår organet en ombildning. Medan
detsamma hos flera halfapor ännu ansluter sig till
förhållandena hos öfriga däggdjur, har detsamma hos
de egentliga aporna och människan i så måtto undergått
en tillbakagående utveckling, som det genom veckningar
minskats till sin volym och tillika förlorat den stora
rörlighet, som utmärker lägre djurs ytteröra. Schwalbe
har särskildt framhållit följande grader i denna
reduktionsprocess. Hos makaken (fig. 314) är den bakre
och öfre öronranden ej inrullad; den är försedd med
ett fritt framstående utskott (S), motsvarande örats
spets hos lägre djur. Hos markattorna (fig. 315)
äro veckningarna mera utpräglade, och öronspetsen
har ryckt ned på bakre öronranden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>