Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Människan och hennes närmaste släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvarliga rubbningar uppstå. Sprutar man sålunda i en
kanin vissa mängder blod af en katt eller tvärtom,
dör det på detta sätt behandlade djuret. Med
detta sakförhållande som utgångspunkt har en tysk
forskare (Friedenthal) funnit, att i fall dessa
blodöfverföringsförsök företagas med nära besläktade
djur såsom häst och åsna, hund och varg, hare och
kanin ingen förstöring af blodkroppar, således ingen
förgiftning inträffar, och har det befunnits att
faran för en sådan varit så mycket mindre ju närmare
besläktade de två försökdjuren äro.
Under sådana förhållanden är det gifvetvis af
afgörande betydelse, att enligt sagda forskares
undersökningar ensamt bland alla Primates den
mänskliga blodvätskan ej inverkar skadligt på de
människolika aporna, hvilket däremot är förhållandet
med de öfriga aporna!
Dessa resultat hafva nyligen bekräftats och
vidgats genom användande af den s. k. Bordet’ska
fällningsreaktionen. På grund af den stora betydelse,
hela denna fråga har, lämnas här ett utdrag af
Metschnikoff’s redogörelse för sagda försök.
Framställes serum ur kaninblod och sättes till
detta serum, som är en genomskinlig och färglös
vätska, några droppar blod från en annan gnagare,
t. ex. ett marsvin, så inträffar ingenting
märkvärdigt. Marsvinets blod bihåller sin vanliga
färg och de röda blodkropparna förbli helt och hållet
eller i det närmaste oförändrade. Om man i stället
för marsvinsblod till kaninens serum sätter några
droppar af marsvinets blodserum, så blanda sig dessa
båda genomskinliga vätskor med hvarandra, utan att
något särskildt inträffar.
Prepareras däremot serum med blod från en kanin,
på hvilken man dessförinnan insprutat blod af
marsvin, så erhåller detta serum nya och märkliga
egenskaper. Tillsättes till detta serum några droppar
marsvinsblod, så undergår den röda vätskan efter
någon tids förlopp en förändring. Från att vara
mörk blir den ljus. Denna förändring härrör däraf,
att marsvinets röda blodkroppar lösa sig i kaninens
preparerade blodserum.
Detta serum har förvärfvat ytterligare en
anmärkningsvärd egenskap. Om man till detsamma
tillsätter icke fullt rent blod, utan blott blodserum
af marsvinet, så uppstår nästan ögonblickligen en
grumling i blandningen, som åtföljes af uppkomsten
af en mer eller mindre riklig fällning. Det i
kaninen insprutade marsvinsblodet har sålunda
förändrat kaninens serum: det upplöser marsvinets
röda blodkroppar och åstadkommer en fällning med
blodserum af samma djur.
Ofta är blodserum af djur, i hvilka förut insprutats
blod af andra djurformer, strängt specifikt. I dessa
fall gifver serum fällning endast med serum af det
djurslag, som lämnat blod till insprutningarna,
och löser de röda blodkropparna endast hos denna art.
Man har kommit på den tanken att i rättsmedicinen
begagna sig af denna egenskap hos olika slags
serum för att upptäcka en blodfläcks ursprung,
särskildt huruvida den härstammar från människa
eller djur. I flera repriser insprutar man i ett djur
människoblod. Efter någon tid åderlåter man djuret
och framställer ett klart och genomskinligt serum,
som omsorgsfullt befriats från blodkroppar. Då man
till detta serum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
