- Project Runeberg -  Människan. Hennes uppkomst och utveckling /
224

(1909) [MARC] Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. De första människorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varmare skeden af kvartärperioden
(interglacialperioderna) och trängde aldrig så långt
norrut som mammut och ullhårig noshörning. Man har
direkta bevis för att människan jagat äfven detta
högdjur.

För den som mäter naturens alstringsförmåga efter
nutidens produkter skall en djurform som jättehjorten
förefalla såsom en lyxföreteelse, hvilkens horn
vida öfverskridit det nyttigas eller nödvändigas
gränser: dessa voro ända till 3 meters bredd, medan
kroppen ej synnerligen öfversteg en hästs storlek
(fig. 327). Lämningar af denna hjort äro allmänna på
flera ställen i mellersta Europa; den nordligaste
fyndorten är Danmark, den sydligaste norra Italien.
Bäst känd har jättehjorten blifvit genom de talrika
fullständiga skelett, som gräfts upp ur Irlands
torfmossor. Han öfverlefde istiden.

illustration placeholder

Fig. 327. Kvartärtidens jättehjort med konturerna

af djurets yttre form (efter Zittel).



Bland andra urtidsmänniskans följeslagare utmärker
sig bisonoxen (fig. 328) därigenom, att han förstått
anpassa sig till alla klimat och zoner, han är en
globtrotter i ännu högre grad än mammuten. Hela Europa
— äfven Sverige — Nordsibirien äfvensom Nordamerika
befolkade han under istiden och ännu senare i stora
mängder. Hans afkomlingar kvarlefva i ringa antal i
Norra Amerika, på Kaukasus och i Lithauen.

Ömtåligare än denne var uroxen, den andre af
forntidens jätteoxar och en af stamfäderna för
vår tamboskap. Han uppträdde under istiden blott i
Sydeuropa, och först efter istidens slut utredde
den sig i stora skaror öfver nordligare trakter,
då den äfven nådde den skandinaviska halfön. Ännu
på 1600-talet lefde enstaka individer kvar i
Polen. Lifrustkammaren i Nordiska museum äger
tvenne horn af uroxen som leda sitt ursprung från
Polen; det ena har användts som kruthorn, det
andra som jägarhorn, Detta senare, som tillhört den
svensk-polske konungen Sigismund, bär en inskrift,
enligt hvilken det skall härstamma från den sista
uroxen i Masowien (1620).

Af hästen ha under kvartärtiden flera former uppträdt
delvis i ett mycket stort antal. Ett bland de
märkligaste fyndställena är Solutré vid Lyon, hvarest
funnits ett lager af hästben (»magma de cheval»),
som uppgifves hafva varit 100 meter långt och 3 meter
tjockt. Man beräknar att här varit anhopade minst
20,000 hästkadaver. Hjärnskålen å dessa är vanligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 12 14:19:29 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lecheman/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free