Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 240 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. De första människorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medan det däremot var oss underlägset i högre
intellektuell begåfning och i talförmåga.

8) Det vårtformiga utskottet å tinningbenet är
svagt, påminnande om förhållandet hos aporna,
hvaremot trumbenet — det ben, som bildar en del af
yttre hörselgångens begränsning och bär trumhinnan —
är mycket större än hos nu lefvande européer; hos en
del naturfolk har dock ett liknande starkt utbildadt
trumben iakttagits (fig. 343).

9) Hela käkpartiet skjuter ut starkare framför
hjärndelen än hvad förhållandet är hos nutida
européer. Enligt Klaatsch’ nyaste undersökningar
äro hos den äldsta människoarten hela käkpartiet
och tänderna så enormt utbildade, att man skulle
vara berättigad att tala om en »nos» (»Menschenschnauze»),
enär näsan setat på ett framskjutande munparti. Detta
resultat har bekräftats genom en upptäckt, som
gjorts alldeles nyligen och rörande hvilken,
när dessa sidor gå i press (december 1908), blott
föreligga några korta tidningsmeddelanden af en
fransk paleontolog. Vid Corrèze i Frankrike har man
nämligen funnit skelettet af en urmänniska, som
uppgifves vara bättre bibehållet än tidigare fynd;
bland annat har man kunnat konstatera, att kraniets
ansiktsdel verkligen varit utdragen till en slags nos
(»une sorte de museau»).

Fig. 344-346. Underkäkar 344 af schimpans, 345 af urmänniskan från La Naulette, 346 af modärn europé. Den punkterade linjen har hos alla samma läge i förhållande till den mellersta framtanden (efterTopinard).

Särskildt anmärkningsvärd är underkäken. Denna
erbjuder nämligen hos nutidsmänniskan en egenskap,
hvilken (fig. 345, 346, 353, 355) skiljer henne från
alla andra varelser, och det är hakan. Hos urmänniskan
afviker underkäken, af hvilken skelettdel man äger
det rikaste undersökningsmaterial, från förhållandet
hos modärna människor och närmar sig öfriga varelser
därigenom, att den saknar hakutskottet. I stället
för att underkäkens främre nedre del skjuter fram som
hos oss, faller den hos urmänniskan rakt nedåt eller
i vissa fall bakåt som hos aporna. Då de muskler,
genom hvilka tungans rörelser utföras, ligga mellan
underkäkens båda grenar och fästa sig just på hakans
insida, har man trott sig kunna antaga, att hakan
och språket, båda utmärkande för människan gentemot
andra varelser, stå till hvarandra i ett visst
orsaksförhållande, och att således saknaden af haka
hos urmänniskan (fig. 348—355) skulle antyda, att hon
varit mindre talför än hennes efterkommande. Äfven om
denna uppfattning står i fullkomlig öfverensstämmelse
med de slutsatser, till hvilka hjärnskålens byggnad
(jämför ofvan) fört oss, så har med afseende på hakans
frånvaro ännu ej några fullgiltiga bevis för sagda
åsikt kunnat framdragas, lika litet som någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>