Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 242 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. De första människorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

10) I sammanhang med käkarnas och tändernas starka
utbildning står ock kindbenets betydligare storlek
och utskjutande läge, något som likaledes påminner
om förhållandet hos de människolika aporna.

Rörande de öfriga skelettdelarna, som blifvit
omsorgsfullt bearbetade af den tyske anatomen
Klaatsch, måste vi inskränka oss till några få
antydanden, enär ett närmare ingående på dessa
delar skulle bli onjutbart för den icke anatomiskt
skolade läsaren.

Medan öfverarmsbenet till sina dimensioner
fullkomligt öfverensstämmer med nutidsmänniskans,
erinrar det genom beskaffenheten af vissa
muskelfästen och af dess öfre ända om förhållandet
hos de människolika aporpa. Strålbenet skiljer sig
från nutidsmänniskornas genom sin starka krökning,
så att ett betydligt mellanrum uppstår mellan detta
och armbågsbenet, hvarigenom underarmens utseende
lika mycket skiljer sig från nu lefvande människors
som det öfverensstämmer med apornas.

Fig. 355. Kranium af urmänniskan från Spy (efter Fraipont-Klaatsch).

Lårbenet (fig. 356, 369) är ovanligt tjockt och
starkt framåtböjdt, dess nedre ända är bredare än
hos nu lefvande människor.

Det likaledes mycket tjocka men korta skenbenet
(fig. 358—360) utmärker sig därigenom, att dess
öfversta del är böjd bakåt, så att benet, när dess
öfre yta ställes i ett vågrätt plan, är starkt
riktadt bakåt, medan hos nu lefvande européer denna
lutning är mycket ringa. Anmärkningsvärdt är, att
denna egendomlighet i skenbenets byggnad återfinnes
hos människofostret för att hos européerna försvinna
under utvecklingens lopp.

De här skildrade egenskaperna äro utmärkande för
alla de fossila rester, som ofvan hänförts till
arten urmänniska (homo primigenius). Att äfven
hos denna »art» liksom hos alla arter, zoologien
uppställt, anträffas individuella olikheter, är
själf klart. Sålunda är det ena Spy-kraniet som i
litteraturen går under beteckningen n:o 2, något
starkare hvälfdt än n:o 1 från samma lokal. Hos
Krapinafolket är benlisten öfver ögonhålorna starkare
utbildad än hos Spy- och Neanderthal-kranierna,
hvaremot pannan tyckes ha varit i ringare grad
»flyende» än hos de senare; likaledes visa
underkäkarna sinsemellan skillnader, utan att de
dock öfverensstämma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>