Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 249 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. De första människorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillvaron har klufvit sig, synnerligen kompliceradt. Lokal
isolering af en ursprungligen likformig folkstam eller
dess motsats: en blandning af ursprungligen skilda
folkslag; uppkomst och utbrytning af nya element
ur en gammal stam och undergång eller utrotande af
andra äro några af de faktorer, som till ytterlighet
försvåra att vinna en inblick i människorasernas
verkliga släktskapsförhållanden.

Fig. 366—367. En af de sista, numera fullständigt utrotade urinvånarna af Tasmanien (efter Gervais-Klaatsch).

För att vinna en fix punkt i det kaos, som de nu
lefvande människoraserna förete, vände man sig redan
tidigt till undersökningen af kraniet och vi kunna
utan öfverdrift påstå, att under en lång period var
antropologien i hufvudsak ej något annat än kraniologi,
d. v. s. ett studium af kraniets olika former.

Stora samlingar af olika folkslags kranier ha blifvit
hopbragta för att kunna bedöma omfånget och betydelsen
af skiljaktigheterna i kranieformen. För att erhålla
en klassifikation af dessa tog man sin tillflykt
till olika slags mätningar. Det tidigast använda
kraniemåttet är den redan förut af oss omtalade
ansiktsvinkeln, hvilken den holländske anatomen
Camper (1722 —1789) införde i vetenskapen. En
annan mätningsmetod, som blifvit af stor betydelse
inom antropologien har till upphofsman vår berömde
landsman Anders Retzius (1796—1860). Han ansåg, att
alla människoraser kunna ordnas i två hufvudgrupper,
den ena utmärkt genom mera långsträckt och smal
hjärnskål, hvilken han kallade dolikocefal (fig. 363,
långskalle), den andra med kortare och bredare
hjärnskål, som benämndes brakycefal (fig. 364,
kortskalle). Skillnaden mellan dessa fixerades
genom »kraniets längdbredd-index», hvarmed menas
förhållandet mellan den största bredden och största
längden efter formeln: bredd x 100/längd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>