Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 258 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Apmänniskan från Java. - Framtidens mänsklighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för talförmågan, hos Pithecanthropus är bättre utvecklad än
hos någon af de människolika aporna, men sämre än hos människan.

De hittills anträffade tänderna (fig. 374), två öfre äkta
kindtänder och en undre oäkta kindtand, äro ej särdeles användbara
vittnen beträffande innehafvarens rangställning, om människa eller
apa. Men som det tyckes, uppvisa äfven de förmedlande egenskaper.

Lårbenet (fig. 375, 376), hvilket har samma längd som hos en
medelstor europé, visar så stora öfverensstämmelser med människans,
att det af många förklarats vara af mänskligt ursprung. Först en mycket
detaljerad granskning har förmått framdraga några smärre olikheter,
hufvudsakligen i benets undre del, hvarigenom det skiljer sig från
den hos människan vanliga formen. I sin öfre ända bär detta lårben
starka utväxter, hvilka äro af sjuklig natur. Virchow har uttalat den
uppfattningen, att läkningen af en så svår åkomma, som dessa bildningar
vittna om, skulle förutsätta ett mänskligt kulturtillstånd, eller med
andra ord att en individ, som angripits af en dylik åkomma, aldrig
skulle kunnat botas, om han ej själf varit människa och vårdats af människor.
Lårbenet har därför, så menar Virchow, tillhört en människa, medan
hjärnskålen varit en apas! Hela hans argumentation har emellertid
till fullo vederlagts af paleontologer och zoologer, som påvisat fullt
motsvarande sjukliga bildningar hos flera vilda djur (äfven kräldjur)
och under tidsåldrar (juraperioden), då ingen »sjukvård» var att påräkna.
Det öfvervägande antalet forskare, som undersökt detta lårben,
äro ense om, att dess ägare alldeles som människan haft en
upprätt gång — något som redan hjärnskålens beskaffenhet gör troligt.

375                        376 Lårbenet af Pithecanthropus. 375 yttre, 376 främre sidan; omkring 1/5 nat. storl. (efter Dubois).

I all den olikhet, som råder beträffande de olika författarnas
tolkning af föreliggande fynd, finnes det dock en punkt, om
hvilken alla tyckas vilja ena sig: Pithecanthropus är en af de
allra viktigaste upptäckter, som någonsin blifvit gjorda i och för
lösandet af problemet rörande människosläktets härledning. För
resten hafva vid försöken att värdesätta Pithecanthropus-fyndet
nästan alla möjliga jämte en hel del omöjliga meningar
förfäktats. Tre hufvudsynpunkter ha gjort sig gällande. Medan den
ena gruppen forskare förklarar Pithecanthropus för en människa —
visserligen en mycket aplik sådan, kan den andra i densamma ej se
något annat än en apa — visserligen den mest människolika af alla
hittills kända apor. Representanterna för den tredje gruppen åter
sluta sig mer eller mindre oförbehållsamt till Dubois’ uppfattning,
att här föreligger en verklig mellanform mellan människa och apa,
således hvarken en människa eller en apa i vanlig mening. De två
första grupperna utgöras företrädesvis af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>