- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
9

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Något om mina familjeförhållanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom snart taga det till sig. En kort stund därefter
fick han ryckningar i armarne och händerna. När jag
tog hans båda händer i mina, afstannade ryckningarna
och han låg alldeles stilla. Ingen jämmer hördes, och
andedräkten, som var helt jämn, blef allt svagare.
Jag tillkallade de andra barnen och sade dem, att det
var det sista, och att han höll på att somna in i
döden. Det var en stund som jag aldrig glömmer. Mitt
hjärta fylldes af frid och fröjd, och jag kände liksom
en försmak af himmelens glädje. Jag talade tyst i
mitt hjärta vid Herren och med de heliga änglar, som
kommit för att hämta mitt kära barn, som jag
visserligen helst velat hafva kvar, men som de ännu hellre
ville hafva hem till sig. Så slumrade han in stilla och
fridfullt.

Dagen förut vid niotiden på aftonen var han ännu
uppe och deltog i vår gemensamma aftonbön, och nu
samlades vi alla vid samma tid till aftonbön omkring
hans döda kropp. Förlusten af det kära barnet var
för moders- och fadershjärtat oersättlig, men gudomlig
tröst och himmelsk frid rå på allting.

När jag lördagen den 27 i grafkoret på Nya
kyrkogården jordfäste det älskade barnets stoft och
kom till det stället i bönen, där det heter: »Du, som,
på det vi ej för evigt skulle blifva i dödens våld,
hafver lagt döden på din enfödde Son», for den tanken
som en ljus himmelsk stråle genom mitt hjärta:

»O Gud, hvad du har gjort för oss!» Aldrig hade
det försoningsoffer, som Gud offrat för världens synd,
framstått mera storartadt för min själs öga än i den
stunden. Vi äro i sanning dyrt köpta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free