Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Barndoms- och ungdomsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
bestå eller duka under? Jag undrar, om icke Herren
särskildt uppfostrar lärare för att göra dessa dugliga
till det kall Han ämnat dem till, så att de måste
genomgå åtskilliga erfarenheter för att sedan kunna rätt
leda och hjälpa andra, som råka i samma strider. I
alla fall måste hvarje sann omvändelse gå på djupet.
Hvarje hjärta, som skall blifva saligt, måste krossas
först. Man måste göra en nära bekantskap med både
Sinai och Golgatha. Jag vill nu förbigå dessa två års
strider och skildra hur jag kom ut ur dem.
Slutet blef, att jag ansåg mig altdeles förlorad.
Jag hade mist Jesus och lidit skeppsbrott på tron. I
mina egna ögon var jag en affälling, och jag kände
mig förtappad. Med hemska känslor gick jag mot en
mörk evighet. Det var en förfärlig tid, som räckte i
månader. När jag läste Guds ord, smakade det ej
mera, det blott fördömde mig. När jag bad, var min
bön så kall. Mitt umgänge med Herren syntes mig
hafva urartat till endast en tom form. När jag var i
kristna människors umgänge, plågades jag af den
tanken: så hade du det också en gång, men nu har du
gått bort ifrån din Herre och förlorat allt. När jag
var med världsmänniskor, kunde jag ibland glömma
mina hjärtebekymmer och döfva samvetsoron. Men
hvad gagnade mig sådana korta stunder af glömska,
då jag var öfvertygad om, att jag hade framför mig
en mörk evighet. Jag gick mot förtappelsen, och om
jag på vägen dit skulle upplefva många glada stunder,
ja vore det ock många lyckliga år, hvad gagnade allt
sådant, om slutet verkligen blef — fördömelse? Då
jag en dag under denna tid med några världsligt
sinnade studentkamrater deltog i en fest, yttrade en af
dessa sin förvåning, öfver att jag förr umgåtts med
»läsarne» i Upsala. Jag svarade då:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
