- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
15

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Barndoms- och ungdomsåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iS

löften, och jag sjönk ned på mina knän inför min Gud.
Min stumma tunga började tala och jag bekände allt.
Mitt hjärta öppnade sig för min Gud, och Hans nåd
sken in däri. I mina egna ögon var jag förtappad,
syndig och ovärdig vida mera än jag kunde skildra
det. Men Gud, min himmelske Fader, hade sett allt,
och därför var det så lätt att för Honom bekänna,
och jag kunde i denna stund tro, att Han förlät, ty
Kristus hade på korset fullkomnat allt. Det var en
stund så rik och lycklig. Gud stötte icke bort mig,
jag fick komma igen. Jag fick frid i den stunden,
frid för sista gången. Årtionden ha gått sedan dess,
men friden räcker än. Och årslånga erfarenheter hafva
gifvit mig det fasta hoppet, att Herren, trots all min
vidlådande brist, icke öfvergifver mig, utan frälser mig
till sitt himmelska rike.

Wadström hade berättat mig, att han och brodern
Wennersten talade två gånger i veckan, onsdagar och
söndagar, på Rosenii sal vid Johannes Östra
Kyrkogata. Det var en tisdag Wadström hade besökt oss
på Örby. Jag brann af längtan att råka den käre
brodern och berätta honom huru jag nu hade det.
Jag vandrade därför på onsdagsmorgonen af till fots
från Örby genom hela staden till Blå Porten på
Djurgården, där Wadström var informator för källarmästar
Klingbergs barn. Vi hade en god stund tillsammans.
Jag kände mitt hjärta så fullt. Guds nåd var så stor,
den hade räckt till för mig, den räckte till för alla.
Jag längtade att få vittna därom. Det blef därför
bestämdt, att jag skulle tala på Rosenii sal samma
afton kl. 6. Det var en stund jag ej glömmer. Jag
talade öfver Ef. 2:dra kapitel. Detta blef den
egentliga början till min verksamhet. Jag hade då ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free