- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
44

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Studentåren till prästvigningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

full af dalfolk, så packad som den kunde bli. Mot
slutet af föredraget trängde tre personer sig fram ända
till platsen, där jag stod. De hade sina hattar på sig,
och den ena af dem såg mycket vild och förtretad ut.
Han satte armarne i sidorna och såg på mig med
föraktfulla blickar. Gästgifverskan, som var en styf och
stor dalkulla, tog fram några stolar och bjöd dem att
sitta, och detta gjorde hon på ett så bestämdt sätt,
att de lydde henne och sutto stilla, till dess föredraget
var slut. När sången tystnat, reste sig en af dem och
sade:

»Förlåt mig, hvem har skickat ut herrn? Det är
väl katolikerna kan jag tro?»

»Om jag vore katolik, skulle jag väl ej vara så
angelägen att sprida bibelkunskap ibland folket, då
katolikerna förbjuda bibeln», svarade jag.

Då blandade sig en tredje person i samtalet och sade:

»Kanske jag får i egenskap af länsman fråga hvad
som berättigar herrn att resa omkring och hålla
sådana här tal?»

Jag svarade, att jag hade mitt pass (jag hade
nämligen af försiktighet tagit med mig ett sådant på
denna resa). Han bad då att få se det, hvilket jag
sade att han kunde få, om han följde mig upp på mitt
rum. Han och den förut omtalade mannen, som var
landtmätaren i trakten, och några personer till följde
mig till mitt rum. Här började landtmätaren ösa öfver
mig en hel massa de råaste skällsord, oupphörligt
hyttande åt mig med sin knutna hand. En snäll troende
dalgosse, som stod vid min sida, sade, under det
landtmätaren vredgades som mest och förbannade mig till
både kropp och själ:

»Det är alldeles, som det står i skriften: Jag skall
sända eder såsom får ibland ulfvar,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free