- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
47

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Studentåren till prästvigningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

på detta sätt riktigt nedskälld. Jag ville dock
ingenting annat än sprida kunskapen om det evangelium,
som gjort mitt eget hjärta så lyckligt. Men
fiendskapen mot sanningen är stark i världen, Guds rike är
ett rike stadt i strid. I alla tider går vår härlige konung
fram, omgifven af stridsbuller, i evigheten omklingas
hans tron af härskarornas samstämmiga lof. Lida vi
med, så skola vi med regera. O, hvad har ej Kristi
församling lidit under flydda tider! Huru stilla är ej
allt nu mot då!

Jag uppehöll mig några veckor i Falun och i
socknarna där omkring. Jag predikade i Falu kyrka.
Kära minnen har jag från uppehållet i den trakten.
Det är på somliga ställen lättare att predika än på
andra,, och detta är säkerligen beroende af det olika
behofvet hos åhörarne. Det föreföll, som om det gick
en frisk andens fläkt öfver Falubygden. Bland
minnena från den trakten har jag ett, som är rätt
egendomligt.

Jag hade kommit till Stora Tuna och gästade ett
dygn hos församlingens åldrige kyrkoherde, d:r
Ekenstam, som var mycket vänlig. Han var tjänstledig, och
en ung vice pastor skötte församlingen. Denne visade
sig icke. Dagen efter min ankomst till Tuna for jag
från prästgården till en nämndeman, som hette
Stenberg, där en bibelstund var utlyst och där jag skulle
stanna öfver natten för att dagen därpå resa vidare.

Då bibelstunden, under hvilken mycket folk varit
samladt, var öfver, och Stenberg och jag stodo på
för-stugukvisten och samtalade, kom en kulla, som såg
mycket förskräckt och andfådd ut, springande in på
gården och sade: sOj, oj! Länsman och fjärdingsman
komma springande i gatan där nere för att ta herrn!»

I detsamma kommo tvenne väldiga gestalter in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free