- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
68

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Blasieholmskyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

var ej djup, och snart visade det sig, att hela tomten
var en enda stor klippgrund. Det nya templet skulle
komma att stå på en klippa, den bästa grund det
kunde få. En påminnelse därom, att vi få bygga
våra förhoppningars tempel på den klippfasta grund,
om hvilken aposteln säger: »En annan grund kan
ingen lägga än den som är lagd, hvilken är Jesus
Kristus.»

Min käre Herre Jesus Kristus! I Ditt dyra namn
har detta verket blifvit börjadt! I Ditt namn
invigdes byggnaden, då den var färdig, i Ditt namn har
arbetet där fortgått i åratal! Och ännu begagnar Du
detta tempel — ännu har Du fördrag med mig.
Pri-sadt vare Ditt namn!

Enligt ritningarna skulle källaren för
värmeapparaten ligga i tomtens sydvästra hörn. När jorden där
undanschaktats, visade sig en stor grop i berget, just
där källaren skulle ligga, så att högst litet behöfde
sprängas. I det motsatta nordöstra hörnet framsprang,
då jorden kommit undan, en källåder, som försåg oss
med allt det vatten, som åtgick till byggnaden, så att
vi ej behöfde köra en enda tunna. Klippan var
således ej blott en tempelgrund, den gaf äfven springande
vatten. I templet, som här skulle byggas på berget,
skulle åt kommande släkten bjudas ordets lefvande
vatten. Äfven källan blef en kär påminnelse, som
fröjdade hjärtat.

Berggrunden blottades, och på själfva klippan
lades gråstensmurarne, och som grund för hvar och
en af de tjugu järnpelare, som skulle uppbära läktarne
och taket, lades i cement på klippan ett väldigt,
fyrkantigt granitstycke. Allt föreföll så bastant. Det
var ett verk, som tycktes kunna trotsa sekler.

Så fort allt, som hörde till grunden, var färdigt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free