Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
kamrater, det märkte jag, och att hans hälsning till
dem och hans trogna förböner för dem icke voro utan
frukt, det märkte jag. Flera af dem gåfvo sedan
Herren sina hjärtan.
#
En dag fick jag ett bref från en person, som var
mig’ alldeles obekant, men som sedan blef en af mina
käraste vänner. Fian underrättade mig i brefvet att
hans enda barn, en dotter om 9 år, låg på sin
dödsbädd, och nu bad han mig komma och säga några
tröstens ord till den djupt sörjande modern. Jag gick
genast dit och fann en bland de mest intagande små
flickor jag någonsin sett.
Hennes moder och jag sutto en stund vid hennes
dödsläger samtalande, och lilla flickan hörde på.
Modern berättade, att flickan gärna gått i kyrkan och
att hon tyckte om att höra Guds ord. Vi afslutade
samtalet med en bön, och jag kan säga, att jag bad
af hela mitt hjärta för det kära, lidande barnet och
hennes föräldrar.
När jag slutat bedja, sade modern till barnet:
»Hvad säger du nu till pastorn för denna bön?»
Jag undrade hvad barnet skulle säga, troligen
menade modern, att hon skulle uttrycka ett tack, men
den lilla flickan svarade bättre än så. Hon knäppte
åter ihop sina små händer, såg upp mot himmelen och
sade: »Amen»!
Det ordet var dyrbart för mitt hjärta, och jag
visste det var dyrbart för den store barnavännen, som
sade: »Låten barnen komma till mig!» Han hörde vår
bön och sade äfven han sitt Amen därtill. Han skulle
taga det lilla barnet hem till sig och därigenom äfven
vinna föräldrarnes hjärtan.
tf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
