- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
123

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

Barnet lefde ännu omkring 14 dagar och jag
besökte henne åtskilliga gånger. En dag sade mig
modern:

I går låg min lilla flicka hela dagen och sade då
och då: »Min käre, älskade Herre Jesus Kristus!»

Då jag svarade, att det var särdeles dyrbart, att
hon så gjorde, tillade modern:

»Men jag har talat till henne om Jesus, hvarför
säger hon då nu alltid Jesus Kristus?»

»Kärleken talar alltid fulltonigt», svarade jag.

Modern berättade vidare, att hon frågat flickan:
»Hvilket skulle du helst vilja, gå till Jesus nu eller
stanna hos mamma?» Flickan hade då svarat: »Mamma,
slipper jag inte svara på den frågan?»

Jag sade till modern, att det var det bästa svar
hon kunnat få. Barnet ville hellre gå till Jesus än
stanna, hur mycket hon än älskade sin moder. Hon
älskade sin Herre Jesus Kristus allra mest.

En dag var jag kallad till åtskilliga sjuka och
tänkte gå till flera af dem först och sedan till den lilla
flickan, men kom att ändra planen, så att jag gick
till henne först. När jag kom, fann jag båda
föräldrarne vid hennes bädd, modern knäböjd vid hennes
hufvud och fadern vid hennes fötter. De voro alldeles
tysta och sågo på flickan, som låg stilla och orörlig
och var likblek. Jag trodde hon redan var död, men
just som jag såg på henne, tog hon sin sista suck och
insomnade.

Modern reste sig och sade: »Nu är det slut.»

Fadern reste sig också och sade: »Ja, nog vet
jag hvad jag vill nu, men hur skall jag kunna det?»
Han ville gå dit hans barn hade gått.

Modern sade mig, att hon samma dag på
morgonen hade bedit Gud, att flickan icke skulle dö förr än

1,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free