- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
127

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

Han var en rik fideikommissarie och tillträdde
sina fideikommiss redan vid 16 års ålder, och detta
blef honom till stor skada. Han blef högmodig, bitter
och häftig samt förde ett syndigt och ogudaktigt lif.
Han hade en svår, obotlig sjukdom och måste numera
nästan ständigt vara sängliggande. Jag kände så mycket
medlidande med den olycklige mannen och besökte
honom därför ej så sällan under hans vistelse på
Sophiahemmet. Men vi kommo icke in i några egentligen
andliga samtal, dock var han alltid vänlig. Efter att
hafva tillbragt några veckor på sjukhuset for han hem,
och jag trodde jag icke skulle se honom mer.

Omkring åtta månader därefter fick jag ett bref
från en af hans släktingar, som sade att den unge
mannen nu kommit tillbaka till Stockholm och önskade
se mig. Han hade hyrt en ståtlig våning och höll
två sköterskor, en betjänt och flere tjänare.
Sjukdomen var betydligt förvärrad, och han hade svåra
lidanden. Lynnet var mycket bittert och häftigt, han
afskedad e den ena efter den andra af sina sköterskor
och tjänare.

Han var glad att återse mig. Jag frågade honom,
om han trodde sig kunna blifva frisk från sin svåra
sjukdom. Han sade sig vara öfvertygad om, att han
aldrig skulle blifva återställd.

Jag ville nu söka komma honom närmare på
lifvet, hvarför jag sade till honom: »Om ni dog i dag,
hur gick det då?»

»Alldeles på tok», svarade han.

»Hvarför det?» frågade jag.

»Jo af två skäl. Det första är mitt högmod, det
andra min häftighet», svarade han.

»Men», invände jag, »om ni känner er synd och
bekänner den och beder Gud om förlåtelse, tror ni

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free