Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Jag gick nu till honom hvar dag och fröjdades
af att se, hur hans tro bestod och tillväxte under det
att sjukdomen tilltog och krafterna sjönko. Slutligen
förlorade han synen, men låg alldeles stilla och
fridfull, bidande förlossningens stund.
En dag, då jag fann honom särdeles klen och
trodde han kunde sluta när som helst, frågade jag
honom: »Tror ni nu på Kristus?»
»Ja», svarade han.
»Älskar ni Jesus?»
»Ja.»
»Vill ni gå till honom nu, om han kallar er?»
»Ja.»
»Är ni rädd att dö?»
»Nej.»
Jag lade då min hand på hans hufvud och sade:
»Gud välsigne er.»
Han sade då några ord, som jag icke uppfattade,
ty han talade så svagt, men betjänten, som var
närvarande, hade hört att han sagt: »Hofpredikanten
med.» Detta var en god afskedshälsning jag fick af
den döende, ty när jag kom till honom dagen därpå,
hade han insomnat. Jag fick då höra af sköterskan,
att när hon kort innan han dog läste för honom några
ord i bibeln och därunder nämnde Jesu namn, sade
han: »Han är min Frälsare.»
Detta var det sista ord han yttrade. Det tydde
på, att Kristus var hans lif, och därför blef döden
hans vinning.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
