- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
134

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

under sin sjukdom och hur han dog. Detta gjorde på

riksdagsmannen ett djupt intryck, och när vi skildes,

tryckte han hårdt min hand. Följande måndag hade

vi åter plenum; då kom samme riksdagsman till mig,

räckte mig handen och sade: »Tack för i går! Det

var första gången jag var i Blasieholmskyrkan.»

* *

*



En vaktmästare vid teaterorkestern låg döende i
lungsot och skickade efter mig. Jag fann honom vara
öppen för Guds ord och hafva ett efter nåd hungrande
hjärta. Han berättade mig, att han om
lördagskvällarne, då han ställt allt i ordning för orkestern och
var ledig en timme, brukade gå till
Blasieholmskyrkan och höra på bibelförklaringarna, som höllos
mellan 7—8. Han sade sig där hafva fått de första
intrycken af Guds ord och ville nu hafva saken fullt klar.

Han kände sig vara en fattig, syndig människa,
som hehöfde nåd, och gjorde intryck af att vara ärlig
i sin bekännelse både af synd och tro. En dag, då
jag besökte honom, önskade han få än en gång begå
H. H. nattvard, och jag meddelade honom
sakramentet. När jag några dagar därefter besökte honom,
ville han hafva ett enskildt samtal med mig. Sedan
hustrun lämnat rummet, sade han:

»Jag är viss om, att detta är min sista dag på
jorden, och jag måste för pastorn bekänna. några
särskilda synder, som jag har på mitt hjärta. Jag har
nämligen stulit fyra gånger, och det gör mig så ondt,
när jag tänker därpå. Jag vet, att Gud förlåtit mig
för Kristi skull, men jag beslöt att berätta detta för
att vara fullt ärlig.»

Jag fråg’ade honom, hvar de personer funnos, som
han hade bestulit. Han svarade, att en var död, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free