- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
143

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

skall det bli mycket lätt att fá folk att tro, det dessa
män anlagt densamma.»

Det fanns en trätrappa till ett uthus inpå gården,
där hon hade sin bod, och hon tänkte: »Om jag skulle
tända eld på den trappan, så behöfde däraf ej bli en
verklig eldsvåda, ty elden blir snart upptäckt och lätt
att släcka.»

Hon fattar sitt beslut och smyger sig, utan att
någon kunde se henne, och upptänder en eld under
trappan.

Denna eld upptäcktes, som hon väntat,
tillräckligt tidigt för att släckas, innan den åstadkommit någon
stor skada.

Men nu blef frågan den: Hvem har anlagt
mordbranden? Då sprider hon ut det ryktet, att »ligan»
gjort det, och som dessa män voro illa kända, blefvo
de insatta i rannsakningshäktet. När nu hon var den
enda, som sagt att dessa män anlagt mordbranden,
blef hon inkallad till domstolen som vittne. Hon
aflade vittneseden och vittnade, att hon sett dessa män
anlägga mordbranden.

Så lydde den sjuka kvinnans bekännelse i sin
helhet, men hon berättade första dagen blott den del
af historien, som slutade med att männen blefvo
anklagade för den mordbrand hon anlagt. Af mattighet
förmådde hon ej afsluta hela berättelsen.

Jag sade därför några ord till henne om vikten
af att verkligen känna sin missgärning och bekänna
den inför Herren, som har. makt på jorden att förlåta
synd. Vi hade en bönestund tillsammans och skildes
åt, sedan jag lofvat att komma igen dagen därpå. När
jag det gjorde, fann jag till min glädje den fröken
där, som fört mig till henne, och äfven en annan
kvinna satt i rummet. När jag frågade, om denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free