- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
147

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H7

mer, när jag hörde att det icke var hans, utan ett
fosterbarn, som han upptagit i sitt hus, fastän han hade
två egna barn.

Vi samtalade om Jesus, barnens vän, och han
kramade min hand på det hjärtligaste och kysste den tre
gånger. Jag önskade honom Guds rikaste välsignelse och
att Herren Jesus måtte blifva hans tröst och glädje.
Sedan bad jag honom besöka mig, när han ville, och så
skildes vi åt.

När jag kom ut på gatan, tackade jag Gud att
han fört oss tillsammans.

Jag gick nu till mitt sjuka nattvardsbarn. Hon
led af tuberkulos i hög grad, och jag insåg tydligt,
att hon aldrig mer kunde deltaga i
nattvardsundervisningen.

Hon var så öppen för sanningen, och det fröjdade
mitt hjärta att på detta sätt få göra hennes närmare
bekantskap.

Hennes far var arbetare, hennes mor hade gått
och läst för mig i Adolf Fredrik 1866 och hennes båda
äldsta syskon hade konfirmerats i Blasieholmskyrkan.

Ända sedan hon sjuknat, hvilket inträffat några
veckor före Jul, besökte jag henne två gånger hvarje
vecka och fortsatte läsningen med henne. Hon trodde
på sin Herre Jesus" och älskade honom och ville gärna
gå till honom, när han kallade henne. Men hon sade,
att hon gärna skulle vilja konfirmeras, innan hon gick
hem till sin Herre. Jag svarade, att det kunde ske
när hon ville, men att vi ännu en tid skulle fortsätta
våra samtal, och därmed var hon mycket belåten.

Samtalen med henne voro för mig verkliga
högtidsstunder. Hon led mycket och hade svåra plågor,
men klagade aldrig, efter hvad modern berättade mig,
och jag såg henne alltid se lycklig ut, äfven när hon,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free