- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
153

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i53

tänkte det skulle gå bra för alla människor i evigheten,
hvad helst de än trodde. På bibeln trodde han icke.
Han ansåg, att Kristus var en god människa, men
icke att han var Guds Son eller vår försonare. Han
nästan förnekade, att det ens fanns någon syndaskuld,
ty människan har rättighet att göra hvad hon vill,
då Gud har skapat henne till en fri varelse.

När jag talade om synden såsom ett brytande af
Guds vilja, invände han:

»Men hvarför skapade Gud människan sådan att
hon kunde falla?»

»Gud skapade människan att hon skulle älska
honom», svarade jag, »men all kärlek måste vara fri;
man måste hafva rättighet att säga sitt ja eller sitt
nej. Och i denna frihet låg fallets möjlighet.»

»Ja, detta låter klart, det kanske är så»,
svarade han.

Vi talade sedan en stund om Kristus och
försoningen, om nya födelsen och frälsningen, och han lyssnade
med en viss uppmärksamhet. När jag talade om bönen,
sade han sig alldeles hafva lagt bort att bedja.

»Men ni tror, att det finns en Gud», invände jag;
»hvarför skulle ni icke då i den nödställda belägenhet,
i hvilken ni nu befinner er, vända eder till honom och
bedja om upplysning, bedja att han ville gifva eder
kunskap om, huruvida bibeln är sann eller icke, och
lära eder tro på bibeln, om den innehåller Guds ord,
och på Kristus, om han verkligen är Guds Son?»

Han lyssnade till detta och förklarade sig icke
hafva något emot, att jag bad med och för honom.

När jag slutat bönen, frågade jag om han ville,
att jag skulle komma igen, och hansvarade: »Ja, tack.»

När jag två dagar därefter besökte honom, var
han orolig och ängslig. Han sade, att han kände sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free