- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
163

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afslutning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

Jag dör, men jag vet ock livad tid som det sker —

det sker den behagliga tiden;

det sker då ej jordlifvet gagnar mig mer —.

Se då blir det slut uppå striden,

när Herren sitt hemlof mig gifver.

Hvad mer vill jag veta, är detta ej nog

till tröst för de kommande dagarf

Den vän, som min synd och min dom på sig tog,

hvar dag mig på vägen ledsagar;

så målet jag lyckligt skall hinna.»

Dessa verser tyckte han mycket om och ville höra
dem igen.

»Det är alldeles min sinnesstämning, jag skrifver
under hvart enda ord», sade han.

Lördagen den 8 April måste han intaga sängen.
På söndag kväll vid I/2 8-tiden hölls i
Blasieholmskyrkan efter gudstjänsten en bönestund för dess döende
pastor. Han hade haft några oroliga dygn, då han
sofvit illa, men just vid den tid, då hans vänner
begynte bedja för honom, verkade ett rogifvande
läkemedel, som han fått; han somnade lugnt och sof med
få afbrott hela natten och halfva därpå följande dag.
När han sedan vaknade, frågade han hur mycket
klockan var samt efter dag och datum. Det var
måndagen den i o April, den dag då han stämt möte med
sina nattvardsbarn första gången efter påsk. Sedan
talade han just intet mera och svarade blott ja och
nej, då han tillfrågades om något. Han låg mest med
slutna ögon i halfvaken dvala ända till tisdag kväll.
Ofta under sista dagen knäppte han händerna öfver
bröstet som till bön, och på så sätt visade han äfven,
att han uppfattade, när 2I3 psalmen lästes för honom.

Mot kvällen öppnade han ögonen till hälften, och
andetagen blefvo svaga. Alla samlades kring hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free