Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afslutningsdikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och mötte han förlust på vägen,
blef han ej tyngd af lönlös sorg,
blef blott i bönen mera trägen
och sökte Gud, sin tillflykts borg,
förtröstansfullt på barnavis —
han därför sluta fick med pris.
Och när till sist med hälsa bruten
han klart förstod att tiden led,
till Frälsaren blott närmre sluten
han såg så nöjd hur dagen skred.
Han öfverlät sig trygg åt Gud
och lyddes efter dödens bud.
Det kom så mildt i kvällens timma.
Hans död blef stilla, full af ro,
dess udd han aldrig fick förnimma,
den bruten var af Kristustro.
Som domnad bölja slår mot strand,
så sakta löstes stoftets band.
När anden sig till flykt beredde,
blef slocknad blick så fridfullt ljus,
och himmelsk ro kring allt sig bredde
vid sista andetagens sus.
Ett skimmer öfver dragen log —
han gick till lifvet, när han dog.
Kring anden ljuder hälsningspsalmen
nu sjungen af Guds änglakör —
på stoftet hvilar segerpalmen,
och fridens lilja bredvid gror.
Med händer knäppta öfver bröst
han bidar Mänskosonens röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
