Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla Agneta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De kommo allt högre upp mot alpen. Mossan låg mjuk
över hällarna, alpväxter med ludna blad kantade stigen,
högfjället med klyftor och stup, med isfält och snömassor stod
framför dem så överhängande och tungt, att bröstet
sammantrycktes. Då såg munken gamla Agnetas stuga alldeles under
gletschern.
— Å, sade han, är det här du bor? Då är du inte ensam,
här har du sällskap nog. Se bara!
Munken satte ihop pekfingret och lillfingret, höll upp dem
för gummans vänstra öga och bad henne att se mot berget.
Men gamla Agneta ryste och slöt ögonen.
— Är det något att se där oppe, så vill jag alls inte se
det, sade gamla Agneta. Bevare oss, bevare oss! Här kan
vara hemskt nog i alla fall.
— Ja, farväl då! sade munken. Det lär inte bjudas dig en
annan gång att se något sådant.
Gumman blev nyfiken, hon slog upp ögonen och skådade
upp mot snöfälten. Hon såg ingenting underbart i förstone,
men så började hon märka hur det rörde sig där uppe. Hon
såg vitt röra sig mot vitt. Vad hon hade trott vara dimma
och dunst och blåvita skiftningar i isen, det var massor av
osaliga, som pinades i den eviga kölden.
Lilla gumman Agneta stod och riste som ett löv. Det var
allt så, som de gamla hade berättat i sina sagor. De döda
vandrade där uppe i oändlig pina och ångest. De flesta voro
insvepta i något långt vitt, men alla hade de nakna fötter
och obetäckta huvuden.
Där fanns en oräknelig massa av dem. Flera och flera
kommo fram, ju längre hon såg. Somliga gingo stolta och
högresta, andra kommo svävande, som om de dansade över
isfälten, men hon såg hur de ena som de andra skuro sina
fötter blodiga på taggar och iskanter.
Det var alldeles som i sagorna. Hon såg hur de
oupphörligen slöto sig intill varandra liksom för att få värme,
men ögonblickligen skildes de åt, skrämda av dödskylan,
som utströmmade från deras kroppar. Det var, som om
kölden på berget hade kommit från dem, som om just de
hölle snön osmält och dimman bitande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
