- Project Runeberg -  Legender /
16

(1904) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla Agneta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att de skulle komma. Hon bara låg och ängslades för att
hon hade skrämt bort dem, så att de inte skulle försöka att
komma igen.

Då började hon ropa i mörkret som i de unga dagarna,
när hon följde hjorden:

— Mina små vita lamm, mina lamm i bergen, kom, kom!
Kom ner från klyftor och stup, mina små vita lamm!

Då var det, som hade en hård vind från fjällen kommit
och farit in i stugan. Hon hörde inga steg eller suckar, bara
vindstötar, som brusade omkring knuten och veno in i
stugan. Och det lät, som om någon oupphörligen varnade:

— Sch! Sch! Skräm inte! Skräm inte! Skräm inte!

Hon hade en förnimmelse av att det yttre rummet var så
packande fullt, att man trängdes upp mot väggarna och höll
på att spränga dem. Ibland var det, som om de där ute
skulle lyfta på taket för att få utrymme. Men alltid var det
någon, som viskade:

— Sch! Sch! Skräm inte! Skräm inte!

Då kände sig gamla Agneta lycksalig och lugn. Hon
knäppte sina händer och somnade.

Om morgonen var det, som om allt hade varit en dröm.
Det var sig likt i det yttre rummet, brasan var utbrunnen
och ljusen med. Det fanns inte så mycket som en droppe
talg i stakarna.

Så länge gamla Agneta levde, fortsatte hon att på detta
sätt sörja för de döda. Hon spann och strävade, så att hon
kunde hålla sin brasa brinnande alla nätter. Och hon var
lycklig, eftersom hon visste, att någon behövde henne.

Så kom det en söndag, då hon inte sågs på sin plats i
kyrkan. Några bönder gingo upp till hennes stuga för att se
om något fattades henne. Då var hon redan död, och de buro
liket med sig neråt bygden för att begrava det.

När Gamla Agneta nästa söndag sattes i jorden, strax före
mässan, var det ett ganska ringa antal människor, som följde
henne. Inte heller såg man sorg i någons ansikte.

Men plötsligen, just då kistan skulle sänkas, kom en hög
och allvarlig munk in på kyrkogården, och han ställde sig
att peka uppåt den snöklädda alpen. Då sågo de, som stodo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/legender/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free