- Project Runeberg -  Legender /
18

(1904) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


FISKARRINGEN

.

I dogen Gradenigos regeringstid fanns i Venedig en gammal
fiskare vid namn Cecco. Han hade varit mycket stark och
var ännu rask för sin ålder, men på sistone hade han dock
upphört att arbeta och lät de två sönerna, som han hade,
försörja sig. Han var mycket stolt över sönerna, och han
älskade dem, o signore, så han älskade dem!

Men det förhöll sig så, att han hade varit nästan ensam
om att uppfostra dem. Deras mor hade dött tidigt, och Cecco
hade fått dra all omsorgen. Han hade skaffat dem kläder
och mat, han hade suttit med nål och tråd i båten och lagat
och lappat. Han hade alls inte frågat efter om man hade
skrattat åt honom fördenskull. Han ensam hade också lärt
dem allt, vad de behövde veta. Han hade gjort ett par
duktiga fiskare av dem och lärt dem att ära Gud och San
Marco.

— Kom ihåg, sade han till dem, att Venedig aldrig skulle
kunna hålla sig oppe av egen kraft! Se på det! Är det inte
byggt på vågorna? Se på de låga holmarna åt landsidan, där
vattnet gungar opp och ner mellan sjögräset! Ni ville inte
ens sätta ner foten där, och ändå är det på sådan mark, som
hela staden vilar. Och vet ni inte, att nordanstormen har
makt att kasta ner kyrkor och palats i havet? Och vet ni
inte, att vi har fiender av så stor väldighet, att alla
kristenhetens furstar inte kan besegra dem? Därför ska ni alltid
bedja till San Marco, ty han är den, som med stark hand
griper om de kedjor, som håller Venedig svävande över
havsdjupen.

Och på kvällarna, då månskenet, som föll över Venedig,
var grönblått av havsdis och de sakta gledo uppför Canal
Grande, då gondolerna, som de mötte, voro fulla av sångare,
då palatsen vitnade och det låg tusen ljusstrimmor över


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/legender/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free