Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sant? sade han. De var för vackra och för raska för att
någon skulle hata dem. Jag vill inte tro det.
Han gick hem, och i gränden utanför sin dörr mötte han
en grannkvinna.
— De läser själamässa i domen just nu, sade hon till Cecco
och ilade bort. Hon var rädd för honom, så som han såg ut.
Då tog Cecco båten och förde den genom småkanalerna
ner till Riva degli Schiavoni. Där, varest utsikten var fri,
såg han ut mot Lido och havet. Ah, det var en tung blåst,
men alls ingen storm! Vattnet lyfte sig knappast till vågor.
Och i sådant väder hade sönerna förgåtts! Det var inte till
att förstå.
Han gjorde fast båten och gick över Piazzettan och torget
in i San Marco. Där var mycket folk, och alla lågo på knä,
bedjande i stor ångest. Ty det kändes ju vida förfärligare
för venetianarna än för andra folk, då det hade skett en
olycka på sjön. De hade inte sin bärgning av vingårdar
och sädesfält, utan en och var berodde av havet. Därför, så
fort havet reste sig mot någon av dem, blevo alla skrämda
och skyndade till San Marco för att bedja om skydd.
Cecco föll inte på knä, utan förblev stående. Han påminde
sig hur han hade kommit hit med sina små söner och lärt
dem bedja till San Marco.
— Det är han, som för oss över haven, som har öppnat
för oss Byzans portar och skänkt oss väldet över öarna i
öster, hade han sagt till dem. Och till tack härför har
venetianarna rest San Marco det skönaste tempel i världen, och
aldrig kommer ett skepp hem från en utländsk hamn, utan
att det för med sig en gåva till kyrkan.
Så hade de alla tre glatt sig åt domens röda marmorväggar
och det gyllene, mosaikfyllda taket. Och han hade
talat med dem om att ingen olycka kunde drabba en stad,
som hade rest en sådan borg åt sin skyddsherre.
Cecco kom i all hast ner på knä och började bedja pater
noster på pater noster.
Det kom tillbaka, det kände han. Han ville visa bort det
med böner. Han ville inte tro ont om San Marco.
Men det hade ju alls inte varit någon storm denna morgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
