Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gränderna, flögo upp och föllo ner långt bort, alldeles
söndertrasade.
Cecco skrattade åt stormen, som ännu höll på att leka
med alla slags lätta ting. En storm, som jagade bort fåglar
och gjorde odygd i gränderna som en pojke! Nu drog han
likvisst in båten under ett brovalv, ty detta var en blåst, om
vilken ingen kunde veta vart den skulle vända sitt okynne.
Mot kvällen började Cecco tycka, att det skulle ha känts
skönt att vara ute på havet. Det skulle ha gått präktigt
undan där ute för en så god bris. Men i land var det mer
ohyggligt. Här brakade skorstenar, båthusens tak reste sig
på ända och välvdes i land. Taktegel regnade ner i kanalerna.
Vinden slog i dörrar och fönsterluckor samt rusade in under
palatsens öppna loggior och bröt lös det utsirade bågverket.
Cecco höll sig tapper ännu, men han gick inte hem och
lade sig. Han kunde inte föra hem båten, och då var det
bättre att stanna och vakta den. Men då någon gick förbi
honom och sade, att det var ett fruktansvärt väder, ville han
inte medge det. Han hade prövat annat väder i sin ungdom.
— En storm, sade han för sig själv, skulle detta kunna
kallas en storm? Och man skulle kanske mena, att den
vidtog i sanuna ögonblick, som jag kastade zekinen åt San
Marco. Som om han skulle kunna befalla över en riktig
storm!
När natten kom, gjorde vinden och havet anlopp, så att
Venedig skalv i sina grundvalar. Dogen Gradenigo och
herrarna i Höga rådet begåvo sig i mörka natten in i San
Marco för att bedja för staden. Fackelbärare gingo före
dem, och lågorna fladdrade ut med vinden, så att de lågo
flata som vimplar. Blåsten slet i dogens tunga brokadskrud,
så att två män måste hålla den.
Cecco tyckte, att det var det märkvärdigaste han hade
sett. Dogen Gradenigo själv gick till domen för ett sådant
obetydligt blåsande! Vad skulle då människorna ha tagit
sig till, om det hade kommit en riktig storm?
Vågorna slogo oupphörligt mot den pålade stranden. Det
var nu i nattmörkret, som om vithövdade odjur hoppade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
