Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Santa Caterina av Siena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SANTA CATERINA AV SIENA
varför jag inte var med där ute, och det drog och lockade
mig, som om jag hade varit bunden i släp efter en skenande
häst. Men aldrig förr har jag så bett Kristus, att han skulle
visa mig vad hans vilja var med mig. Och då upphörde allt
larm med ens. Det blev en stor, underbar stillhet omkring
mig, och jag såg en grön äng, där Guds moder satt ibland
blommor, och i hennes knä låg Jesusbarnet och lekte med
liljor. Men jag skyndade fram med stor glädje och la mig
på knä för barnet och var med ens tull av frid och ro,
och då satte det heliga barnet en ring på mitt finger och
sa till mig: ”Vet det, Caterina, att i dag firar jag med
dig min trolovelsesfest och binder dig vid mig med den
starkaste tro.”
— O, Caterina!
Den unge perugiern hade vänt sig på golvet, så att han
nu kunde borra ner ansiktet i hennes knä. Det var, som om
han inte uthärdade att se hur hon strålade, medan hon
talade, och huru ögonen blevo som klart skinande stjärnor.
Det gick rysningar av smärta genom hans kropp.
Ty medan hon talade, hade en stor sorg uppkommit inom
honom. Den lilla jungfrun, den lilla, vita jungfrun, skulle
han aldrig vinna. Hennes kärlek var en annans, kunde aldrig
bli hans. Det var inte ens lönt att säga henne, att han höll
henne kär. Men han led, hela hans varelse skälvde av
kärlekskval. Hur skulle han kunna leva utan henne? Då blev det
nästan som en tröst för honom att tänka, att han var dömd
till döden. Han skulle inte behöva leva för att sakna henne.
Så drog den lilla kvinnan bakom honom en djup suck
och vände tillbaka från himmelens fröjder för att tänka på
de stackars människorna.
— Jag glömmer att tala med dig om din själ, sade hon.
Då tänkte han: ”Se den bördan kan jag dock lätta för
henne.”
— Syster Caterina, sade han, jag vet inte vad himmelsk
tröst, som är fallen över mig. I Guds namn! Jag vill
förbereda mig till döden. Du kan låta kalla präster och munkar,
och jag ska bikta för dem. Men en sak måste du lova mig,
innan du går. Du ska komma till mig i morgon, då jag
20. — Lagerlöf, Drottningar i Kungahälla m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
