Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sju dödssynderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGENDER
Så skrev jungfrun ett brev till sin hjärtans kär och
berättade honom hur hon av sin fader tvingades att tillhöra en
annan. "Därför bjuder jag dig många tusende farväl", skrev
hon till honom, "och ber dig, att du inte kommer dig själv
till någon skada för min skull, ty jag är dig trogen i mitt
hjärta."
Men riddaren, hennes fader, tog brevet från budbäraren
och förstörde det lönnligen.
Så kom jungfruns bröllopsdag, och hon hälsade den med
många tårar. Men i kyrkan grät hon inte, utan sorgen satte
sig fast i hennes anletsdrag och förstenade dem. Och alla
människor i kyrkan grät över henne.
Riddaren, hennes fader, såg också hur sorgen hade
förstenat hennes ansikte. Då förfärades han över sin gärning.
Och när de kom hem från kyrkan, kallade han sin dotter
in i sin lönnkammare och sade: "Kära, jag har handlat orätt
mot dig." Och ehuru han var en stolt man, föll han på knä
för henne och bekände, att han hade begått en neslig
handling och tagit hennes brev. För han hade fruktat, att hennes
älskade skulle ha kommit ridande med sina svenner och fört
bort bruden med våld, om han hade vetat av bröllopet.
Hon sade till honom: "Det må vara din undskyllan, fader,
att du inte vet vad nöd du har vållat." Och hon gick ut på
höganloftsbron.
Där kom brudgummen ut till henne. "Kära, varför står en
sådan sorg tecknad på ditt ansikte?" sade han.
Då svarade bruden: "Därför att jag har en hjärtans kär,
som jag har svurit att aldrig någonsin överge."
Men han sade: "Var inte bedrövad för att du har blivit
min hustru! Jag har så stor kärlek till dig, att jag tror ingen
kunde göra dig lyckligare, än jag ska göra."
"Så tänker alla, som älskar", sade hon endast.
"Säg blott vad jag ska göra för att driva bort sorgen ur
ditt anlete", sade han, "och jag ska visa dig, att jag talar
sant."
Då tog bruden mod till sig och tänkte: "Jag vill säga det,
törhända att Gud beveker hans hjärta." Och hon talade om
för honom, att hon och hennes älskade hade svurit varandra
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
