Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sju dödssynderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGENDER
släppa småsvennen, och han bevektes av hennes bön och höll
genast upp att slå. Och han utropade: "Prisad vare Gud,
som har gjort dig så huld! Jag vill inte ytterligare bedröva
dig." Varuppå han bevarade maten under många timmar
utan att till någon säga ett vredens ord.
Sedan gick bruden ensam genom den stora skogen, för hon
ville komma till den älskade till fots och utan följe, såsom
man kommer till Guds moders kapell, då man är i stor nöd.
Men i skogen bodde en fredlös man, som var en rövare.
Där denne låg i sitt snår, såg han bruden gå på vägen.
Hon hade ringar på fingrarna, guldkrona på huvudet, tungt
silverskärp om livet och pärlor om halsen. Då sade denne
rövare till sig själv: "Detta är endast en svag kvinna, hennes
skatter vill jag ta. Därmed har jag rikedom nog, jag kan
sedan dra till ett annat land, överge detta usla livet i skogen
och bli en ansedd och ärlig man."
Men då bruden kom närmare och han såg hennes ansikte,
blev han maktstulen. För Gud hade gjort henne mycket fager.
Han tänkte: "Jag kan inte skada henne. Hon är en brud,
och jag kan inte låta denna väna jungfrun komma plundrad
till bröllopsgården." Och han fruktade Gud, som hade gjort
kvinnan sådan, och lät henne gå.
I samma skog bodde en gammal eremit, som plågade sin
kropp med att vaka i sex dygn och sova endast det sjunde.
Han hade stiftat sig en lag, att om han inte fick ro att sova
under det sjunde dygnet, då måste han vaka sex andra dygn.
Ty han menade, att Gud ville det så. Nu var hans sjunde
dygn nästan gånget, utan att han hade fått sova, för många
sjuka och sorgsna hade sökt honom. Men då han hade visat
dem alla från sig och ville lägga sig att sova, fick han se
bruden komma gående genom den täta skogen. Och han
tänkte för sig själv: "Hur ska denna vandrerskan komma
över den strida älven, som har svällt i natt och rivit bort sin
bro?" Varpå han övergav sin lägerstad och följde henne till
älven och bar henne över den på sina axlar. Men när han
kom åter till sin håla, var hans tid utlupen, och han måste
vaka ännu sex dygn för denna främmande kvinnas skull.
Men han ångrade sig inte, ty över henne var sådan ljuvhet.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
