Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarinnans kassakista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flygsand, som de hade att styra, sade jag till dem, kunde säkert
ingenting vara dem nödigare.
— Nå? frågade biskopen.
— Ett par kålrötter, ers högvördighet, och ett par
visslingar, men då var jag redan nere från predikstolen. Eljest
ingenting.
— De hade förstått, sade biskopen, att ni talade med dem
om Guds försyn.
Munken bugade sig.
— De hade förstått, att ni ville visa dem, att denna makt,
som de hånar, därför att de inte ser den, måste hålla sig
undan. Att den skulle missbrukas i samma ögonblick, som
den uppenbarade sig i förnimbar form. Jag lyckönskar er.
Munken drog sig bugande mot dörren.
Biskopen kom efter honom, strålande av välvilja.
— Men kassakistan, de tror ännu på den där borta? ...
— Om de tror! Helt visst, monseigneur.
— Och skatten, var det någonsin en skatt?
— Med er tillåtelse, monseigneur, jag har svurit.
— Nå, för mig ... sade biskopen.
— Det är prästen i Blankenberghe, som har den i förvar.
Han har låtit mig se den. Det är en liten träkista med
järnbeslag.
— Nå?
— Och på dess botten ligger tjugu blanka
Maria-Teresia-thalrar.
Biskopen smålog, men blev hastigt allvarsam.
— Kan man jämföra en sådan träkista och försynen?
— Alla jämförelser är orättfärdiga, monseigneur. Alla
människotankar är fåfängliga.
Pater Verneau bugade sig ännu en gång och gled ut ur
mottagningsrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
