Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ßO
37.
Ed engel.
Jag var så späd, så liten och svag;
mig vaggade mor min, den hela dag.
Hon kysste mig ock med hjertans fröjd
och tryckte mig till sitt hjerta så nöjd.
Än tog hon mig upp, än lade hon mig
med omsorg så öm och så innerlig;
än gungade hon mig uppå sin arm.
Nu sjelf jag springer mig trött och varm.
Min moder var en engel mig.
Du gode Gud! jag tackar Dig!
Så blef jag en gång så sjuk och så blek,
då hennes kärlek mig icke svek.
Vid sängen så troget, båd* dag och natt,
den goda, den ömma modren satt
och lyssnade till den minsta knysst;
och när jag sof, så var hon så tyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
