- Project Runeberg -  En Lifsgåta. Utkast /
13

(1880) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IB

tid under hans frånvaro är ålagd att hvarje
Lördagseftermiddag kratta fint och byta om blommor på
hans hustrus graf — familjegrafven, skulle jag säga.
Annars gör han det- alltid själf. Men i Lördags
hade jag så brådtom för att få allt riktigt putsadt
och i ordning tills ungherrskapet skulle komma,
att de döda blefvo glömda. Jag får väl gå dit i
eftermiddag, så behöfver han inte märka
någonting.

— Får jag gå med?

— Hjärtans gärna, svarade gumman och såg
något förvånad ut. — Men tala bara inte onret.

Eftermiddagen kom och de båda damerna
begåfvo sig på väg till kyrkogården, Aline med en
krans af hvita astrar och gröna blad, plockade i
den lilla trädgårdstäppan, som hörde till
lektorshuset. Under vägen dit fick tant Karna en osökt
anledning att tala om "salig Hedvig."

— De voro kusiner. Föräldrarne hade
mycket önskat det där partiet, ty hela verlden kunde
se, att. Hickan var piil kär i Gudmund. Ingen visste
hvad han tänkte; de hade alltid varit mycket goda
vänner, ingenting vidare. Men Hedvig var en
faslig människa att ta sig häftigt af allting; hon gick
där och sörjde och sörjde, och det var just på
vippen, att hon hade fått lungsot på halsen, då han
ändtligen grep sig an och friade. Nå, allting var
godt och väl, men nog tror jag, att det till största
delen var medlidande och undseende for föräldrarnes
vilja, som förmådde honom till det. Det blef bättre
än man skulle ha väntat; Hedvig kunde ha gått i
döden för honom, om det gält, och han var alltid
så vänlig och öm emot henne som en man kan
vara. Hade lion bara inte varit så välsignadt
svartsjuk, tror jag nog, att de skulle ha varit riktigt
lyckliga. Aldrig gaf han henne den ringaste an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lelifsgata/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free