- Project Runeberg -  En Lifsgåta. Utkast /
17

(1880) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

och den befans vara ett porträtt af en ung dam
med mörkt, glänsande här och ett svärmiskt uttryck
i de vackra, bruna ögonen. Dragen hade en sådan
omisskänlig likhet med lilla Hedvigs, att hon
genast förstod hvem originalet till denna bild varit.
För säkerhets skull ropade hon på tant Karna, som
stökade på vinden utanför, och frägade hvem
porträttet förestälde.

— Kors, har Aline hittat på det där — det
var inte meningen, svarade gumman litet förlägen.
— Det är Hedvig. Gudmund skref till mig från
Paris strax före bröllopet; bland andra
föreskrifter var också den, att jag skulle flytta undan hans
första hustrus porträtt, som häugde ofvanför hans
skrifbord.

— Det var säkert icke hans mening, att det
skulle ställas i en skräpvrå, sade Aline med
någon skärpa. — Har lian inte frågat efter det?

— Nej.

— Då kommer lian säkert snart att göra det.

Hon dammade omsorgsfullt af taflan ocli tog

den med sig ned i våningen. Hon styrde
stegen till hans arbetsrum. Den plats ofvanför
skrif-bordet, där Hedvigs porträtt mätte ha hängt,
upptogs nu af ett stort schema för läsordningen i
skolan. Alines egen kabinettsfotografi satt öfver soffan.

Hon tycktes tveka ett ögonblick, men skakade
därefter pä hufvudet och gick raskt ut i salongen.
Öfver en af sofforna fans ett tomrum, lämpligt för
en tafla; där hängde hon upp sin företräderskas
porträtt och satte sig sedan vid fönstret för att
vid reflexionsspegeln afvakta mannens återkomst.
Hon kände sig så gladt förväntningsfull till sinnes;
nu måste ju Gudmund förstå henne!

Slutligen kom lian. Han såg kryare ut än
vanligt, då han inträdde i salongen. Med raska
lin lifsgnln. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lelifsgata/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free